Ja, som rubriken lyder... så är det är dags för en BLOGGPAUS!

För andra bloggar är kanske en bloggpaus på några dagar men så långt brukar det ju gå mellan inläggen här istället :) Så det här blir längre än så... exakt hur länge vet jag inte, men jag känner att jag behöver tid till att hinna komma ikapp med inläggen, så att jag förhoppningsvis kan komma upp åtminstone i den gamla regelbundna takten där bloggen uppdaterades oftare!
Har haft ordentlig tidsbrist på sistone, mycket på gång och så att jag känner att bloggen tyvärr inte har kunnat prioriterats :(

Era dua uppskattas enormt!

Under tiden, ta gärna en titt på Listan med alla besvarade frågor!

Och lite försmak på inlägg/ämnen som planeras att komma upp så småningom inshaAllah:

• Hur vet vi att islam är rätt religion?
• Om bönen/salah (för den som inte ber)
• Vad får kvinnor i paradiset?
• "Barbariska" straff?
• Hur kan man förbereda sig för äktenskap?
• Beroende av en tv-serie
• "Vill förändra mitt liv - allt är upp och ner!"
• Frågor om profeten (frid vare med honom): hans äktenskap, följa hadither, m.m.
• Massa prövningar och svårigheter i livet - är det ett straff?!

Med mera :)

Vi hörs senare inshaAllah, det går förstås att kommentera som vanligt under tiden på mina inlägg (t.ex. under det här inlägget :))

 

/Översättar-systern

 

Det är som sagt inte öppet för mailfrågor direkt till den här bloggen än men har trots det försökt besvara en viktig fråga - alltså är det här inlägget inte översatt!

/Översättar-systern

 

 

Kära "Kär för första gången",

wa alaikom salam wa rahmatullahi wa barakatuh!

Alhamdulilah, må Allah belöna DIG för dina fina ord! <3 Och må Allah fortsätta göra den till nytta för dig, mig och oss alla!

Hoppas det inte har gjort så mycket att du har fått väntat ett tag på svaret - jag önskar verkligen att jag hade kunnat svara tidigare. Jag tvekade lite på svaret för jag är ju absolut inte är någon expert på drömmar eller drömtydning inom islam. Jag har läst lite om det och hört föreläsningar om det, läst fatawas osv.,  och nu frågade jag någon som är mer kunnig än mig om saken, men det kvalificerar mig ändå inte till att definitivt tyda drömmar.

Men ändå så tänkte jag bara svara mer allmänt med mina tankar om hela situationen i sig, så det är alltså inte något försök till att definitivt tyda din dröm eller ge några 100%iga svar på vad det betyder osv.

Okej, så, som du kanske redan vet om så kan drömmar enligt islam delas in i en av tre kategorier, baserat bl.a. på en hadith av profeten (frid vare med honom)

1. Sann dröm från Allah
2. Resultat från det man tänker på när man är vaken och ens undermedvetna (exempel: man drömmer att man pluggar, eller ser någon/något man tänkt på eller sett under dagen)
3. Från shaytaan (t.ex. mardrömmar)
   
   

Så låt oss säga att man drömmer en dröm som verkar bra och som något som verkar kunna hända på riktigt (alltså inget som är helt orealistiskt).

 

Betyder det då automatiskt att det här definitivt ÄR en sanndröm? Att det KOMMER att hända på riktigt, att det måste hända, oavsett? Svaret är NEJ. Det finns ingen garanti på det!

 

Drömvärlden är något komplicerat, inte helt stabilt och något som man inte kan förstå helt och hållet, och som ofta kan förvirra.

 

Så, det betyder alltså att inte allt man ser i sina drömmar kommer att slå in eller behöver ens tolkas vidare.

 

Nu vet jag ju väldigt lite om bakgrunden till det här så jag vet ju inte om det här är något du någonsin tänkt på innan du ens drömde det (så att det kan vara ett resultat av ens undermedvetna eller av tankar eller så).

Men nu kanske du tänker angående kategorierna – men det var ju ingen mardröm eller en ”dålig” eller meningslös dröm, tvärtom, det hände ju flera bra saker i den! Och visst kan man tänka att till ytan så verkar den ju inte så farlig eller dålig. Det är ju klart att det vore underbart om han konverterade (först och främst för hans skull), och det är klart att det vore en väldigt fin sak för dig att få gifta dig.

MENNNNN…. Japp, det finns ett ”men” här, och ett ganska stort ”men” dessutom :P

 

Även om man ser en till synes bra dröm, som man tror/hoppas kanske kommer att slå in, så gör det inte det automatiskt helt okej att agera bara baserat utifrån den. Inte heller vore det särskilt bra att bygga upp något helt baserat utifrån den, som starka känslor eller kanske till och med en relation (aodhobillah) som inte är i enlighet med islam, för drömmar är väldigt ofta inget man kan vara tvärsäker på.

 

Fina syster, jag ska vara ärlig, och jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp utan att du förstår att det är på grund av att jag bryr mig om dig!! Jag kan inte låta bli att oroa mig när jag läser ditt mail. Det känns som att det är något lurt här – och Allah vet bäst – men det gör mig orolig. Jag ska förklara.

 

Grejen är att vi vet att shaytaan har olika taktik beroende på vem det är han försöker vilseleda.

Försöker han vilseleda en praktiserande muslim, jämfört med en icke-praktiserande eller kanske en överhuvudtaget icke-religiös, till att göra något fel, så kan det gå olika till. För den ena personen som inte är varken religiös eller praktiserande så är det kanske ingen stor grej att göra något som till exempel att dricka alkohol – där behövs ingen större övertalning.

 

Men för den praktiserande & religiösa personen så kan det ofta vara helt otänkbart för den att göra något sådant; och därför är det ganska meningslöst för shaytaan att direkt försöka göra waswaas och vilseleda en till att göra just det på en gång. Istället börjat han smått, steg för steg, och hur långt han kommer beror förstås bl.a. på hur stark personen är och vart den sätter gränsen.

Så istället för att ge en den direkta övertydliga ingivelsen typ som ”vad sägs om att gå ut och ta en öl på en bar” (aodhobillah) – vilket den personen direkt skulle avslå - så kan första steget vara något mycket ”mindre” och som verkar mycket mer ”oskyldigt”, om du förstår vad jag menar. Typ, att umgås med någon som dricker eller gå hem till någon där det görs, eller mindre än så.

Samma gäller för andra synder såsom zina. Eller föräktenskapliga förhållanden. Missförstå mig inte, jag menar inte att det är ditt syfte, aodhobillah - utan jag pratar mer allmänt, och om shaytaans mål, vare sig vi når det eller inte.

Tänk själv, det finns ju definitivt de som är religiösa och praktiserande men som ändå lyckas (tyvärr, må Allah skydda oss från det!) hamna i ett förhållande med någon. Ibland är avsikten i början god, dvs, med äktenskap i sikte, men det spårar ofta snabbt ur och kan bli till något väldigt haram, och kanske blir äktenskapet ens aldrig av. Bara för att man tycker att man är praktiserande och religiös, så betyder det inte att man är immun mot synder eller mot shaytaans waswas!

 

Nu, för att koppla det här till din dröm.

 

Fina syster, jag har en känsla av att du är en bra praktiserande syster, mashaAllah.

 

Om du hade sett en mardröm istället för just den här drömmen om just den här killen, något som fick dig att bli rädd för honom, hur hade du reagerat då?

 

Du hade antagligen känt dig väldigt illa till mods efter att du vaknat, och sedan påmints om den när du såg honom på riktigt och därför hållit dig på extra avstånd från honom. Du hade troligast INTE utvecklat några känslor för honom, tvärtom!

Och det är DET som är grejen. Det är bl.a. det som oroar mig. OM det är en dröm som är menad som försök till att vilseleda dig, så kan det ju vara så att den var just på det här sättet – förklädd som något ”bra” – just för att du ens skulle förändras utav den och dina känslor och tankar skulle förändras utav det. Just för att du är praktiserande!

 

Även om det inte var en dröm direkt orsakad av shaytaan – även om det bara var en dröm som uppkom från ditt undermedvetna/tankar/osv., - så kan ens drömmar ändå utnyttjas av ens svagheter och brister, och shaytan, till att bli något farligt och skadligt för en.

 

Det minsta den kan göra för att ”skada” dig är att få dina känslor i uppror, få dig att drömma och längta efter något som aldrig händer , och kanske t.o.m. få ditt hjärta krossat och göra dig olycklig. Kanske i processen få dig att komma längre ifrån Allah och ifrån Allahs åminnelse. Och även DET vill jag INTE ska hända =( Allvarligt, det räcker att varje gång jag läser signaturen "kär för första gången", så blir jag sorgsen och orolig för din skull :(

 

Men tänk längre också. Vad har hänt som orsak av den här drömmen hittills? Jag vet ju som sagt bara väääldigt lite, så det här är mer en fråga som du ska ställa dig själv.

 

Har den inte fått dig att, förutom det jag skrev där uppe om känslor och hopp, också kanske fått dig att vilja se honom mer, titta på och beundra honom mer, kanske till och med prata med honom mer? Och kanske skulle fått dig att ta mer steg så småningom?

 

Och är det verkligen något positivt islamiskt sett, särskilt när det handlar om en person som vi inte ens vet om han någonsin ens KOMMER att bli muslim? För man kan inte bygga något sådant på en dröm – vi kan inte vara säkra på att något kommer att hända precis som vi såg det i en dröm bara för att den verkade bra.

Så mitt råd är: låt inte drömmen styra dig mot något tvivelaktigt eller haram, eller ens mot något som kommer kanske i slutändan att göra dig deprimerad. Låt den bara vara det den är - en dröm!

 

Så, jag hoppas du förstår min syn på drömmen och hela situationen nu, och att du kan ta dig till det med ett öppet hjärta, som inte är för påverkat av känslorna!

 

Jag förstår om du blir besviken och att det ju att det inte kommer vara lätt för dig att släppa det här direkt sådär pang på på en gång nu när det börjar bli känslor inblandat. Men som det tagits upp tidigare på bloggen så är det viktiga att du inte låter känslorna ta över och att du inte agerar på dem. Och tro mig, de kommer att svalna och gå över helt inshaAllah. Försök bara glömma det hela, även drömmen! Det som är skrivet är skrivet; det sker oavsett.

 

Du har säkert redan läst inläggen, men förutom det här om drömmen, så är mitt råd nu att du läser de här inläggen och råden där. Även om din situation inte är exakt likadan så passar råden bra och det känns onödigt att upprepa dem här.

Här är de jag menar:

http://karalillastorasyster.blogg.se/2012/february/kar-i-kille-som-inte-ar-muslim.html

http://karalillastorasyster.blogg.se/2011/august/om-blickar-kunde-doda.html

Om du undrar över något mer så får du mer än gärna maila mig. Och om jag skrivit något fel i det här inlägget och någon syster vill uppmärksamma mig på det så är ni välkomna att maila på lillastorasyster@live.se.

Slutligen: Allah vet bäst.


Och håll dig stark syster, se det här som en prövning som du inshaAllah ska klara av och göra det bästa utav, och låta dig få dig att komma närmare Allah och bli starkare än tvärtom syster!

 

aka Översättar-systern :)

 

Jag lyssnar vanligtvis mest på föreläsningar på engelska, men här är en bra föreläsning på svenska som tar upp vissa aspekter om ett viktigt ämne som många ungdomar undrar över - kärlek, med fokus på före äktenskapet.

http://www.hikma.se/?p=p_311&sName=K%89rleksanteckningar

Det står på sidan att Föreläsningen hölls för en grupp ogifta systrar i Malmö som ville ha rådgivning i detta viktiga ämne som berör alla Sveriges unga muslimer, systrar som bröder. :) Hoppas ni kan dra nytta utav den :) Finns också inspelat frågor & svar efter föreläsningen precis under!

/Översättar-systern


PS. Vad säger ni föresten, uppskattas såna här tips eller är det helt i onödan? Huvudsyftet med bloggen är ju förstås fråge&svar inläggen, men jag undrar om ni tycker att det är bra eller inte med andra tips/kortare inlägg om annat då och då så att det inte går så långt mellan inläggen. De kommer att vara relevanta till bloggens tema och handla om sånt som är intressant och så för unga (och också lite äldre) muslimer!

Jag är tvungen att använda min liiiiilla datatid senaste tiden till att bl.a. försöka besvara ett viktigt mail, så, ursäkta den väldigt sparsamma uppdateringen! Men tänkte iallafall lägga upp det här som inte kräver allt för mycket tid :)

Jag läste nyligen ut ännu en muslimsk bok som jag kände att jag bara måste rekommendera. Om någon ens är intresserad, hehe. Om du är ute efter lite mer "halal" romantik och allmänt en bra och realistisk bok om helt vanliga muslimer i USA och deras tillvaro så passar den här boken jättebra! Ett litet minus är dock att den bara finns på engelska än så länge, även den här.

Den heter The Size of a Mustard Seed och är skriven av Umm Juwayriyah (eller Maryam Sullivan)

Köpte den också via adlibris.se, här är länken: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0976786141

Utdrag från en recension till den: "Let me start by saying that I don't read fiction. And I don't stay up past 10 pm on most nights either. Well, I stayed up past 1:30AM to finish this book!!! I COULD NOT PUT IT DOWN! I slept with the book, traveled with the book, kept a night light just to read the book. This story is sure to plant a smile and some laughs, insh'Allah! Beautifully told and expertly weaved, The Size of A Mustard Seed will not disappoint. Featured are characters from all walks of life, the likes of which you've probably already met in your real life. This is a story of being a Muslim in the city, in America here and now: the struggles, the joys, the sorrows, the complexities. It's very realistic, and hard to believe that it's a fictional account! The characters are well-rounded, complex, and multicultural. You'll find yourself, you'll find someone else, you'll find yourself returning again and again to read this book! Get it or you're missing out! If I say much more, I will say too much"

Jag håller med den recensenten och rekommenderar boken varmt!

/Översättar-systern

Originalinlägget till det här publicerades kort innan Ramadan på Dear Little Auntie under ett tidigare år, bara så ni vet och inte blir förvirrade angående att det nämns att Ramadan kommer snart!





wa'alykum as salam wa rahmatullah wa barkatoo


Vad gullig du är!!! Vilken söt fråga :) Man märker hur mycket du bryr dig om din vän, ma’shaAllah. Det är också väldigt roligt att tänka att vi snaaaaart inshaAllah har en ny syster. Det pirrar nästan i mig vid tanken! Hon verkar verkligen vara en fin och speciell person, mashaAllah! Och riktigt ambitiös!

Nu, till frågan. För det första så är det jättebra att din vän åtminstone har någon sorts tidsram i åtanke. InshaAllah så är Ramadan i augusti eller hur, så det är inte så jättelångt dit. (Visserligen så är ingen av oss garanterad att leva till Ramadan… ens till imorgon, så jag kan dock förstå din oro)

Men det jag vill poängtera är (vilket jag är ganska säker på att du fortfarande vet, hehe) att det är verkligen viktigt isåfall att din vän inte känner att du pressar henne in i det här utan att du stöttar henne. Du kan göra det genom att fortsätta prata med henne, välkomna hennes frågor/tvivel, och bara umgås med henne (allt behöver inte handla om islam) osv.



Angående det att hon verkar tro att det är nödvändigt/eller att hon vill vara perfekt praktiserande före hon säger sin shahadah, så kommer här några idéer om det:


1. Förklara att perfektion inte är ett förutsättning för att bli muslim och inte är det NÅGONSIN begärt från oss

Försök förklara för henne att medan det är väldigt ädelt att vilja vara perfekt praktiserande för att göra Allah nöjd (inshaAllah) så borde vi egentligen inte sätta perfektion som vårt villkor/förutsättning för att säga shahadah för i verkligheten är det så att… vi aldrig kommer att bli perfekta.

Inte bara det, men perfektion har aldrig varit förväntat av oss i första taget :) Allah subhanahoo wa ta’ala har inte sagt att vi måste vara perfekta, utan istället att vi ska försöka vårt bästa. Vi borde underkasta oss Allah så mycket vi kan, men om vi gör misstag så är det okej - bara vi erkänna våra brister och de förmåner Allah gett oss, och ber Allah uppriktigt om förlåtelse och gör vårt bästa att hålla oss ifrån det vi inte ska göra, det är allt.

Faktum är att profeten (frid vare med honom) sa åt oss att säga en dua vars betydelse är ungefär såhär:

Han sa att den som läser den här med övertygelse på kvällen och dör under den natten kommer att komma in i paradiset, och också den som läser den med övertygelse på morgonen och dör under den dagen kommer att komma in i paradiset (hadithen finns i Al-Bukhari) .

Prata med henne om hur vi alla gör misstag. Säg till henne att du (”Behöver råd”) inte är perfekt heller. Men att du fortfarande är muslim. Det gör dig inte till en hycklare eller till mindre av en muslim. Det gör dig bara ’mänsklig’. Faktum är att profeten (frid vare med honom) gjorde det klart och tydligt för oss att vi alla syndar – även muslimer, förstås.

Men han sa också vad vi ska göra – att de bästa av syndarna är de som ångrar sig, som sagt.

Profeten (frid vare med honom) sa också att om vi inte syndade så skulle Allah ha skapat folk som skulle ha syndat, och sedan bett Allah om förlåtelse så att Allah kunde förlåta dem. (finns i Sahih Muslim)

Så hon behöver egentligen inte oroa sig över att göra sin ibadaa (dyrkan) perfekt innan hon låter sig själv bli muslim. Hon borde bara inse att underkasta sig Allah är en livslång strävan och varje dag är en chans till att bli en bättre muslim :) Vi är alla ’under konstruktion’ :D storasystrar och alla inkluderat!

Hon borde istället fokusera på att fullborda det som krävs för att bli muslim: har hon full tro på de 6 trosartiklarna och islams 5 pelare? Försök ta reda på om hon har några tvivel/frågor om dessa.

Dessutom så förväntas det som sagt inte att en som precis konverterat/reverterat ska kunna "allt" eller direkt kunna praktisera precis allt - utan det brukar kommer stegvis, i takt med att man lär sig och blir starkare, så hon behöver absolut inte ställa så pass höga "krav" på sig själv redan nu :)



2. Visa henne en revertithistoria nämnd i Koranen:



I Surat Taha la de också till:

^ Som vi kan se från det här så underkastade sig magikerna Allah så fort de visste att islam var sanningen. De accepterade sanningen direkt, bugade sig inför Allah, och bad om förlåtelse. Det här är en revertitberättelse som Allah har visat oss i Koranen – en berättelse som Allah gjort tidslös för oss alla att lära oss från.

Vad lär vi oss från den? Att vi inte behöver veta alla små detaljer för att kunna först acceptera islam eller för att vara den bästa sortens tjänare. Det behövs bara helt enkelt först att vi tror… och uppriktigt vill sätta Allah före allt annat.

Sanningen är att många av profetens (frid vare med honom) följeslagare inte visste särskilt mycket när de blev muslimer. Eftersom Koranen uppenbarades medan de blev muslimer så var det mycket som de inte visste på förhand och som de inte hade gjort perfekt. Men de visste det allra viktigaste: Att Allah var En och att endast Allah var värdig vår Dyrkan.



3. Vilka var de första ayahs som uppenbarades från Koranen?


Förklara för din vän att Allah har ärat henne och valt henne genom att vägleda hennes hjärta till islam. Allah har lärt henne det hon inte visste. Hon, bland miljontals kristna, har hittat sanningen…

Men om vi går in mer på i vilken ordning verserna i Koranen uppenbarades så kan man se att under de första 13 åren, medan muslimerna var i Makkah så fokuserade det mesta av Koranen på tawheed. Och på grundläggande tro som Domedagen och akhirah, livet efter detta, m.m. Efter det uppenbarades resten av buden och lagarna. Därför borde tawheed vara hennes mest viktiga som hon bryr sig om innan hon accepterar islam =)



4. Påminn henne om att Allah har gjort det enkelt att bli muslim:
Allt som behövs för att bli muslim är att uttala shahadan (med tro, övertygelse och uppriktighet, förstås!) Det måste finnas hikmah eller visdom till varför Allah har valt något sååå viktigt att vara sååå lätt att göra.

Berätta också för henne om hadithen där profeten sade ungefär att den som vittnar om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah ensam, och att Muhammad är Hans Slav och Hans profet - och att Jesus är Allahs Slav och Hans profet och Hans Ord som Han skänkte Maria och en själ/ande skapad av Honom - och att Paradiset är sant, och att Helvetet är sant - så kommer Allah att ge den tillträde till paradiset med de gärningar som den har gjort även om de gärningarna är få.



Okej, Behöver råd!! Det här var mina snabba idéer :) jag vet att de inte är mycket… men tja, frågan var ju märkt ”brådskande” och jag ville svara snabbt! :) Må Allah förlåta mig om jag sagt något fel! Det är jättebra att hon bryr sig om salah och så. Se till att du erbjuder henne att lära henne hur man ber steg för steg.


Med mycket kärlek,

Jag ber VERKLIGEN om ursäkt för att det här inlägget har dröjt så! Först tänkte jag vänta tills datorn fixat sig så att jag slapp översätta om det jag redan översatt (låter kanske som en småsak men med tidsbrist så måste man ta vara på det man kan :)).

Men eftersom datorn fortfarande inte fixats och jag fortfarande inte fått tag på alla mina dokument därifrån så fick jag till slut ge upp väntandet och börja om från början.

Så, jag har översatt artikeln men dessutom redigerat den liiite - har bl.a. tagit bort sånt som kanske inte passar in (iallafall här på bloggen). Tog bort en aspekt helt som handlade mer om livet efter det att man väl gift sig, därför är det här 9 sätt och inte 10 hehe.

En viktig sak jag vill påpeka är att det här som tas upp i artikeln är inte allt eller det enda. Och den fokuserar mest på saker "utanför" det direkt traditionellt religiösa om ni förstår vad jag menar - den här handlar mer om saker som handlar om personens personlighet osv., sånt som man ska se upp för. Och att ingen person är perfekt till 100%.Det jag tänker är t.e.x. att bara för att bara för att en person som du överväger att gifta dig med verkar ha någon brist (såvida det inte är något allvarligt förstås) som kanske nämns i den här artikeln så behöver det inte alltid betyda att det är "kört" ;)

De allra viktigaste poängerna som verkligen måste tas helt på allvar (enligt mig iallafall hehe) är understrukna :) fast det betyder ju inte att resten INTE är viktigt!

Okej, nog om det, här kommer artikeln!

/Översättar-systern

10 sätt att undvika att gifta sig med fel person

Det finns ett sätt som är rätt och ett som är fel till att lära känna någon för äktenskap på. Fel sätt är att fastna i uppspeltheten och det nya i den spirande relationen, och att i processen helt och hållet glömma bort att fråga de riktigt viktiga och avgörande frågorna som hjälper en att avgöra om man passar för varandra eller inte.

Ett av de största misstagen som många unga muslimer gör är att de kastar sig in i äktenskap utan att ordentligt och grundligt lära känna personen. En vanlig myt är att uppvaktandets längd är ett korrekt sätt att avgöra hur pass passande två personer är för varandra. Man tänker att ju mer eller ju längre man pratar med någon, desto bättre känner man den.

Problemet med det antagandet är att man inte tänker överhuvudtaget på hur den där tiden faktiskt spenderas. Det blir allt vanligare med unga muslimska par som håller på med så kallad ”halaldejting”, vilket i grund och botten innebär att de socialiserar med varandra i vänners och/eller familjens sällskap. Det kan handla om att gå ut och äta tillsammans, gå på bio, spela någon sport eller någon annan fritidsaktivitet, osv. Beroende på hur familjen eller kulturen är så är konversationerna antingen väldigt få och med ”förkläde”, eller värre än så, helt obegränsade och oövervakade.

När man tänker på de här två vanliga sätten att gå till väga så får det en att undra när, om någonsin, kommer de avgörande konversationerna att äga rum? Tyvärr är svaret för många aldrig, och de får leva med konsekvenserna.

 

Så om du eller någon du känner är i ”lära känna någon” fasen, så erbjuder den här guiden råd om saker man ska hålla utkik efter och undvika:

1) Gift dig inte med potential.

Ofta så tänker män gifta sig med en kvinna med hoppet att hon aldrig kommer att förändras medan en kvinna vill gifta sig med en man med hoppet om att hon kan förändra honom. Det här är fel tillvägagångssätt från båda sidor. Anta inte att du kan förändra en person efter det att ni gift er eller att de kommer att nå sin potential. Det finns trots allt ingen garanti att de förändringarna kommer att vara till det bättre. Faktum är att man ofta förändras till det sämre. Om du inte kan acceptera någon eller föreställa dig att leva med någon som den är, så borde du inte gifta dig med den. De här olikheterna kan inkludera många olika saker som ideologiska eller praktiska olikheter i religion, vanor, hygien, kommunikationsfärdigheter, osv.

(Översättarens anmärkning: Ett mer konkret och ganska vanligt exempel är t.ex. när en praktiserande tjej (eller vice versa) gifter sig med en kille som inte är lika praktiserande eller som kanske inte ens ber, men har hoppet att hon kommer att kunna förändra honom, vilket ofta visar sig vara ett stort misstag. Det betyder inte att man inte kan förändras på något sätt till det bättre i ens äktenskap, men när det gäller vissa riktigt viktiga och grundläggande saker så är det oftast inte värt det att ta "risken" att det kanske aldrig blir av. Särskilt om det handlar om större förändringar!)

2) Välj karaktär över kemi:

Medan kemi och attraktion utan tvekan är viktigt så kommer karaktär före båda. Det här är ett känt citat: ”Kemi tänder elden, men karaktär håller den brinnande”. Idén att man blir ”förälskad” borde aldrig vara den enda anledningen till att gifta sig med någon; för det är väldigt lätt att förvirra passion och lust med kärlek.

De viktigaste karaktärsdragen att leta efter är bl.a. ödmjukhet, vänlighet, ansvarsfullhet, & lycka.

Här kommer lite mer ingående information om varje drag:

• Ödmjukhet: Den ödmjuka personen kräver inte mycket av andra utan gör snarare alltid rätt för sig även när det gäller andra. De sätter sina värderungar och principer över vad som passar den och bekvämlighet. Den blir inte lätt arg, är blygsam, och undviker materialism.
  
  
• Vänlighet: Den vänliga personen är den väsentlige givaren. Den vill göra andra nöjda och minska andras smärta. För att veta om en person är en givare, observera hur den behandlar sin familj, syskon, och föräldrar. Har den tacksamhet mot sina föräldrar för allt de gjort för dem? Om inte, vet då att den troligt inte kommer att uppskatta det du gör för den. Hur behandlar den personer som den inte behöver vara vänlig mot (med andra ord, servitörer, försäljare, kassapersonal, anställda, osv.)? Hur spenderar den sina pengar? Hur hanterar den ilska; sin egen ilska och sin reaktion mot någon annans ilska?
  
  
• Ansvar: En ansvarsfull person har ofta stabilitet i sin ekonomi, relationer, jobb och karaktär. Du kan förlita dig på den här personen och lita på vad den har att säga.
  
  
• Lycka: En lycklig perosn är nöjd med sin del i livet. Den trivs med sig själv och med sitt liv. Den fokuserar på vad den har snarare än vad den inte har. Den klagar sällan.
  
  

3) Undvik motsatta livsplaner:

I ett äktenskap så kan man antingen växa tillsammans eller växa ifrån varandra. Att dela ett gemensamt syfte i livet kommer öka chansen att man växer tillsammans.

• Du måste veta vad den här personen gillar. Med andra ord, vad är dens ultimata passion? Fråga sedan dig själv, ”Respekterar jag det?”
  
  
• Ju mer specifikt som du definierar dig själv, dvs. som dina värderingar, din tro, din livsstil – ju bättre chans har du att hitta din livspartner, din själsfrände, den du passar mest ihop med.


• Kom ihåg, innan du bestämmer dig för vem du ska ta med dig på en resa, så borde du först veta din destination.

5) Undvik föräktenskapliga sexuella/fysiska aktiviteter:

• Inse att det finns otrolig visdom till varför Gud har befallt oss till att avstå från intimitet före äktenskap; det är bl.a. för att förhindra stora skador, såväl som för att hålla den mest välsignade delen av en relation mellan en man och en kvinna helgat.
• Bortsett från de tydliga spirituella konsekvenserna, så hamnar viktiga saker som karaktär, livsfilosofi, och om man passar för varandra eller inte åt sidan när ett förhållande blir fysiskt före dess tid.
  
  
• Som konsekvens så blir allt romantiserat och det blir svårt att ens minnas de viktiga sakerna, än mindre prata om dem.
  
  
• Intellektuell förbindelse måste etableras före känslomässig eller sexuell förbindelse.
  
  

6) Undvik brist på känslomässig koppling: 

Det finns fyra frågor som du måste svara JA på:

• Respekterar och beundrar jag den här personen? Exakt vad är det som jag respekterar och beundrar hos den här personen?
• Kan jag lita på den här personen? Kan jag förlita mig pg uttrycka mig sjäv? mässigt trygg med den här personen? Kan jag vara sårbar? Kan jag vara mig själv? Kan jag vara öppen? Kan jaå den? Litar jag på dens omdöme? Litar jag på dens ord? Kan jag tro på det den säger?
• Känner jag mig trygg? Känner jag mig känslomässigt trygg med den här personen? Kan jag vara sårbar? Kan jag vara mig själv? Kan jag vara öppen? Kan jag uttrycka mig sjäv?
• Känner jag mig lugn och fridfull med den här personen?
  
  

Om svaret är ”Jag vet inte, jag är inte säker, osv.”, fortsätt då att utvärdera det ända tills du vet säkert och verkligen förstår hur du känner. Om du inte känner dig trygg nu, så kan det betyda att du inte kommer att känna dig trygg när du är gift. Om du inte litar på personen nu, så kan det definitivt vara så att det inte kommer att förändras när ni väl är gifta!

 

7) Uppmärksamma din egen känslomässiga ängslan:

Att välja någon som du inte känner dig känslomässigt trygg med är inte ett bra recept för ett långvarande och kärleksfullt äktenskap. Att känna sig trygg känslomässigt är grunden för ett starkt och friskt äktenskap. När du inte känner dig trygg så kan du inte uttrycka dina känslor och åsikter. Lär dig att identifiera om du är i ett förhållande där det pågår "psykisk misshandel". Om du känner att du alltid måste granska det du säger, om du är med någon och du känner att du inte direkt uttrycka dig själv och att du alltid får trippa på tårna (dvs. se upp/vara försiktig eller rädd för att uppröra), så kan det vara troligt att du är i ett sådant förhållande. Följande saker kan tyda på det:

• Kontrollerande beteende: Det här inkluderar att kontrollera sättet du beter dig på, sättet du tänker på, hur du klär dig, och hur du spenderar din tid. Lär dig skillnaden mellan förslag och krav. Krav kan vara ett uttryck för kontroll och det brukar då vara så att om kraven ställs, så måste du då göra dem eller så kommer det att finnas konsekvenser. Det här handlar alltså om något alldagligt utan om någon som tydligt missbrukar sin position, och alla de här faktorerna kan vara tydliga indikationer på kontrollerande personligheter.
  
  

• Problem med ilska: det här är någon som höjer rösten ofta, som är arg, blir arg på dig, använder ilska mot dig, nedsätter dig, svär mot dig, osv. du behöver inte stå ut med det. Många personer som tolererar det här beteendet kommer ofta själva från svåra bakgrunder. Om det här är fallet för dig eller för någon du känner, sök hjälp direkt. Ta itu med de problemen innan du gifter dig eller ens börjar tänka på att gifta dig.

8) Se upp för brist av öppenhet hos din partner:

Många par gör misstaget att inte lägga fram allting för diskussion från början. Fråga dig själv ”Vad behöver jag veta för att vara absolut säker på att jag vil gifta mig med den här personen” ”Vad stör mig hos den här personen eller relationen”. Det är väldigt viktigt att identifiera vad det är som stör dig, saker som oroar sig, och sådant som du är rädd för att ta upp för diskussion. Då måste du ha en ärlig diskussion om dem.

(Ö.a: följande stycke i den här punkten handlar nog mer om efter äktenskap, men kan också till viss del vara nyttigt till före)

Det här är ett jättebra sätt att testa eran relations styrka. Att ta upp ämnen när det finns en konflikt är en bra möjlighet till att verkligen utvärdera hur bra ni kommunicerar, förhandlar och arbetar ihop som ett team. Det är också viktigt att kunna vara sårbara i varandras närhet.

Ställ djupa frågor till varandra och se hur din partner svarar. Hur hanterar den det? Blir den defensiv? Attackerar den? Drar den sig undan? Blir den irriterad? Klandrar den dig? Ignorerar den det? Döljer eller rationaliserar den det? Lyssna inte bara på vad den säger utan uppmärksamma också hur den säger det!

9) Se upp för att du undviker att ta personligt ansvar

Det är väldigt viktigt att komma ihåg att ingen annan är ansvarig för din lycka. Många personer gör misstaget att tro att någon annan kommer att förverkliga en och göra ens liv bättre och det är därför som de vill gifta sig. Folk inser tyvärr inte att om man är olycklig som en singel person, så kommer man troligt att fortsätta vara eländig när man är gift. Om du för tillfället inte är nöjd med dig själv, inte tycker om dig själv, inte gillar riktningen som ditt liv är på väg mot, så är det viktigt att ta ansvar för det nu och arbeta med att förbättra de aspekterna av ditt liv innan du överväger äktenskap. Ta inte med dig de här problemen in i ett äktenskap med hoppet om att din partner kommer att fixa dem.

 

10) Se upp för brist av känslomässig (emotionell) hälsa och tillgänglighet hos din potentiella partner

Många personer väljer partner som inte är känslomässigt friska eller tillgängliga. Ett väldigt stort problem är när en partner inte kan balansera de känslomässiga band till familjemedlemmar, så det slutar med att äktenskapet i princip har 3 (eller fler) personer i det istället för 2. Ett exempel på det är om en man är alldeles för beroende av sin mamma och tar med sig den relationen in i äktenskapet; det här är utan tvekan ett recept för katastrof.

Det är också viktigt att tänka på följande:

• Undvik personer som är känslomässigt tomma på insidan. Det inkluderar folk som inte gillar sig själva för att de saknar förmågan att vara känslomässigt tillgängliga. De är alltid upptagna med deras brister, osäkerheter, och negativa tankar. De är i en ständig strid med depression, känner sig aldrig bra, är isolerade, är kritiska och dömande; tenderar att inte ha några nära vänner, och har svårt för att lita på andra eller är rädda för andra.
  
  En annan tydlig indikation om dem är att de alltid känner att deras behov inte möts; de har en känsla av berättigande och känner sig arga när de känner att folk borde ta hand om dem och de inte gör det. De känner att andra människors behov är en börda för dem och känner förargelse mot dem. De här personerna kan inte vara känslomässigt tillgängliga för att bygga hälsosamma förhållanden.



• Beroenden kan också begränsa partnerns tillgänglighetsnivån för att kunna bygga ett starkt känslomässigt förhållande. Ett råd är att inte gifta sig med någon som är beroende av något. Beroenden är inte bara begränsade till droger och alkohol. De kan handla om beroenden av jobb, internet, hobbys, sporter, shopping, pengar, makt, status, materialism, osv. När någon har ett beroende så blir det mycket svårare för den att vara känslomässigt tillgänglig för att kunna utveckla ett intimt förhållande med dig!

Ytterligare saker att överväga:

1. Faktum är att ingen ser ut som en 25-åring för alltid.  Ultimat sett så älskar vi personen vi gifter oss med för mer än deras utseende. När vi lär känna någon som vi älskar och beundrar, så kommer vi att älska den för deras inre skönhet och innersta natur i största allmänhet.

2. När vi väl hittar någon så vill vi medvetet eller omedvetet så väldigt gärna att allt ska funka att vi bestämmer oss för att inte ifrågasätta eller se det som är tydligt framför våra ögon: personen var oförskämd mot servitören, pratar illa om andra bakom deras rygg, är oförskämd mot dig, osv. Vi stannar inte upp för att fråga oss själva ”Vad säger allt det här om personens karaktär?"

3. Separera aldrig en person från dens familj, bakgrund, utbildning, trossystem, osv. Att ställa tydliga frågor kan klargöra det här. Ställ frågor som ”Vad innebär det att ha en enkel livsstil?” ”Vad har du för förväntningar på äktenskap?” ”Hur skulle du hjälpa till hemma i hushållet?” Jämför dina definitioner med dens.

4. Var flexibel. Var öppensinnad!

5.  Att ge i ett lyckligt äktenskap ska inte förvirras med martyrskap. Det borde handla om att njuta och vilja se den andra personen glad på grund av din koppling till den.

6. Moral och spiritualitet är de egenskaper som verkligen definierar någon utöver annat som folk tenderar att fokusera mer på som skönhet, pengar, och hälsa. Den moraliskt rättskaffens och spirituella personen står vid din sida genom motgångar och svårigheter. Om någon inte är Gudsmedveten och inte rannsakar sig själv inför Gud, varför ska du då förvänta dig att den ska fullgöra dina rättigheter? Den ideala partnern är någon som anser att ge vara en vinst och inte en orsak till förlust. Att ha gemensam och delad spirituell relation kommer att främja ett lyckat äktenskap.

Dessutom är ett lyckat äktenskap ett som håller på familjerenhetens lagar vilket kräver en viss nivå av självkontroll och självdisciplin, såväl som tron att den fysiska delen av relationen inkluderar den spirituella och känslomässiga sidan också. Att hitta gemensamhet och balans mellan de spirituella och känslomässiga aspekterna av ett förhållande är en stark nyckel till ett hälsosamt och blomstrande äktenskap.

Källa: http://muslimvillage.com/2011/10/27/15806/10-ways-to-avoid-marrying-the-wrong-person/

 

wa'alykum as salam wa rahmatuallah wa barkatoo!



Ditt mail slog an en sträng hos mig. Det gjorde det verkligen.

 

 

Jag kommer att dela upp det här i 2 delar. Del 1 – att inte känna sig speciell. Del 2 – att inte känna tillhörighet.

Del 1:

Tyvärr lever vi i en värld som lär oss att bekräfta oss själva och vårt värde genom sådana saker som hur många som känner till vårt namn... eller åtminstone vårt twitternamn ;) Vi tror att enda sättet som vi kan förändra världen på är genom att vara ”kända”. Så vi gör statusar på Facebook som om vi gör nyhetsrubriker, vi twittrar vart vi är på väg, vad vi gör, och varför vi inte twittrar (#SkaPåSemester). Vi bloggar som om vi typ har en publik på en biljon människor...

Vi vill att våra namn ska betyda något. Vi vill vara av BETYDELSE.

Vi vill vara speciella... men få av oss inser vad det i själva verket är som verkligen gör en speciell.

Det som gör dig, fina prinsessan, så speciell, är att du är en praktiserande Muslimah. Du är en person som minns Allah innan du talar, går hemifrån, bestämmer dig för vad du ska ta på dig osv.

Utav alla de miljontals människor där ute som lever deras liv som om de vore sina egna gudar, så går du på denna jord med vetskapen om att du är Guds tjänare och du utgår från att försöka göra Skaparen nöjd, istället för skapelsen.

Det gör dig speciell. Det gör dig unik!

 

 

Tänk på saken. Hur många personer gör det där?

Du skrev själv att du går på en muslimsk skola och att du inte känner tillhörighet. Vet du varför? För att du är SPECIELL. Du är exceptionell, även bland muslimer.

 

Jag vet säkert vad du tänker... ”Är det ditt råd till mig?”

Seriöst, det är sant. Tänk på följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem. Hur kommer det sig att vi minns dem så mycket? Vad gjorde dem speciella? Det är för hur starkt och fast de höll fast vid religionen... trots att ”alla odds var emot dem”.

Så, för det första: Inse att din religiositet inte tar bort din unikhet. Det gör dig speciell. Och dessutom väldigt välsignad!

Faktiskt är det så att profeten Muhammad (frid vare med honom) sa att Allah har sagt (i ännu en hadith qudsi):





2. Lär dig av följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem. Alla följeslagare gjorde inte samma saker. De använde deras egna speciella förmågor och talanger för islams skull. Hasaan bin Thabit var känd för sin poesi. Abu Hurairah för sitt minne och för sina återberättelser av hadither. Zaid bin Thabit lärde sig språk snabbt. Muadh ibn Jabal sades vara den mest kunniga vad gällde 'halal och haram' (det här sades av profeten, frid vare med honom, själv!). Så, som du ser, varje Sahabah använde sin talang uppriktigt för islams skull och det gjorde varje person ihågkommen.


Inse också att för att ”betyda” något så betyder det inte att du måste hitta på någon fantastisk uppfinning/förändra världen på något dramatiskt sätt.

Låt mig berätta om en annan följeslagare som du kanske inte har hört talas om tidigare. Han hette Uwais al-Qarani, och profeten (frid vare med honom) talade väldigt gott om honom och vad för speciell plats och privilegium han kommer att ha i nästa liv.

Uwais fick INTE den här statusen för att han var känd. Han fick den statusen för att han var den bästa på något som många av oss 'underskattar'. Han var den bästa personen mot sin mamma.

Och det otroliga är att folket runt omkring honom inte hade någon aning om vem Uwais var. Han var någon som 'ingen la märke till'.... men någon som var älskad av Allah, subhanaho wa ta'ala!



Du förstår, det är en sak som vi som muslimer lär oss, och som jag var inne på tidigare: (Berättat av Al-Fudayl ibn ‘Ayyaad ....Al-Bayhaqi, Az-Zuhd Al-Kabeer s.100)




Del 2:

Okej... det där om att du känner att du inte hör hemma då?

Det där är tufft. Verkligheten är att som praktiserande muslimer är vi ”främlingar” i den här världen. Faktumet att du känner dig som en främling... tja, det är en bra sak, inshaAllah.

Profeten (frid vare med honom) sa (ungefärlig översättning):

Så ja, du är en främling... men du kan göra det lättare för dig själv genom att bli vän med andra praktiserande muslimer. Ha ett öppet sinne och lär känna andra systrar!

Personligen så hade jag kompisar från skolan som var bra, men jag hade inte för många som uppmuntrade mig till att verkligen bli bättre (be sunnahbönner, läsa koran, osv.). Jag var tvungen att leta utanför skolan för det. Sanningen är att den mesta uppmuntran jag fick kom från vänner online. Japp, det stämmer. Jag gick med i forum, som ett systerforum t.ex. Jag började läsa bloggar och såna saker. Du kan till och med hitta bra Facebook-grupper.

Jag vet, du tänker säkert – men jag vill ha vänner som jag faktiskt kan SE, träffa och besöka.



Det är förstås nackdelen med forum, men fördelen är att du kan logga in när som helst och hitta ett intressant inlägg/berättelse/ och få en kram ;) Förutom det så fann jag av egen erfarenhet att ibland kan du till och med vara mer 'dig själv' online än offline. Det slutade också med att jag lyckades hitta några systrar som levde relativt nära (okej, samma land iallafall :P).

Okej, okej, så du kanske inte riktigt gillar den idén..


Nästa plats att leta efter är moskén. Gå på fredagsbönen, säg salaams. Se dig omkring efter någon i din ålder. Testa också att besöka olika moskéer om det är möjligt.

Det är också viktigt att du letar efter halaqahs, systerträffar eller liknande i ditt område.

Dessutom, om det någonsin blir någon islamisk konferens/eller en viktigt sheikh/da'ee kommer till ditt område, gå och skaffa vänner bland systrarna där. 

De kommer säkert att uppskatta din fina och glada attityd! Fråga om deras mail/facebook/lova varandra att ni kommer att dela med er av bra lektioner och påminnelser till varandra. 



Och innan jag slutar så vill jag bara skriva en liten grej till... och det är att det är en ganska naturlig del av livet att man växer ifrån, eller liksom kommer ifrån vänner då och då. Eller att människor som man stått nära lämnar ens liv på ett sätt eller annat. Det händer dessutom ofta i samband med förändringar i ens liv.

Jag vet att det jag skrivit nu inte är något nytt - men vet du vad, det kanske finns en bra anledning till att det har blivit såhär för just dig. Kanske är det "meningen" att du ska komma ifrån dem lite för att bli starkare på egen hand. Kanske kommer det att vara en orsak till att det blir lättare för dig att praktisera mer och att utveckla ditt "nya jag" mer. Eller så småningom hitta nya vänner som stärker dig och förstår dig mer, osv. Så det behöver inte alls vara något negativt :)

Men det betyder inte att jag inte förstår din känsla, som bara är helt naturlig som sagt! Men inshaAllah så kommer du snart att hitta din nya 'plats' :)

Och glöm inte att även om andra kanske inte nämner oss.... uppmärksammar oss... uppskattar oss... eller "ser" oss... så finns det något ojämförbart mycket bättre än människors uppmärksamhet, att de nämner en, tycker om en, uppskattar en - något som vi alla borde eftersträva att vara en av de personerna:
Mer speciell än så kan man väl inte bli! :)

Okej, Prinsessan Kramgo, jag vet att det är inte är så mycket, men jag hoppas att det hjälper dig lite.


Med mycket kärlek,

Har fortfarande inte fått ordning på datorn... men det här inlägget hade jag arbetat med tidigare i ett utkast direkt på blogg.se, så har nu bearbetat klart det och lägger upp det. Om du väntar på ett mail från mig så ber jag väldigt mycket om ursäkt, har inte haft tid till mycket på sistone!

Föresten, om svaret inte tycks helt passa in på frågan, så beror det på att jag har bearbetat om det här inlägget en hel del och dessutom "sammanfattat" själva frågan.

/Översättar-systern







Låt mig börja med att ställa dig en fråga! Eller egentligen många frågor :D

Vad skulle du säga om jag berättade för dig om en man, som trots att han var väldigt upptagen och hade enorma ansvarigheter, och trots att han kom från ett extremt macho-samhälle (vi snackar ett samhälle där folk ansåg att kvinnor var saker som man ägde eller begravde levande), faktiskt hjälpte sin fru hemma i hushållet, och till och med sydde/lagade sina egna kläder och skor?

Vad skulle du säga om jag berättade för dig att den här mannen brukade titta på när hans fru drack så att han kunde placera sina läppar på exakt samma plats när det var hans tur att dricka från bägaren? Inte bara det, men den här mannen brukade lyssna på sin fru – verkligen lyssna på henne när hon pratade, skoja med henne, springa ikapp med henne. Han slog aldrig sin fru utan behandlade henne på bästa sätt och han deklarerade öppet sin kärlek för henne inför alla i hans närhet?

Men den här mannen var inte bara en underbar man. Vad skulle du säga om jag berättade för dig om att han var en kärleksfull pappa och farfar/morfar… han brukade alltid ställa sig upp och pussa sin dotter när hon steg in i rummet? Han brukade bära sin dotterdotter, till och med medan han bad. Och han älskade att låta sina barnbarn sitta på hans rygg medan han bar dem. Han brukade ’leka’ med andra barn också, genom att lekfullt stänka vatten på dem.

Den här mannens barmhärtighet var inte bara begränsad till hans familj och barn.  Och han brydde sig om alla. Som faktumet att han aldrig någonsin ifrågasatte sin "betjänt" under hela 10 års tid om varför han hade gjort något eller inte gjort något. Tio år. Ungefär 3 600 dagar… Finns det någon idag som någonsin aldrig på något sätt ifrågasätter de som jobbar åt dem om något??


Och du vet talesättet att ge någon ens sista skjorta?

Så var den här mannen. Även om han själv hade väldigt få kläder, var han extremt generös mot andra. Han gav alltid bort sina saker i välgörenhet och som presenter m.m. Så fort han hade/fick något så brukade han dela ut det till andra. En dag bad en annan man honom om att få ett plagg, som han hade på sig just då. Så den här mannen tog av sig plagget och gav honom det! Ja, han sa nämligen aldrig nej om någon bad honom om något, vare sig det handlade om kläder/pengar/mat m.m. Och det var inte som att han var generös med förväntan att få något tillbaka. Alla olika typer av människor behandlades med generositet, till och med de som såg sig själva som hans fiender.

Och vad sägs om jag berättar för dig att den här mannen brukade bevara alla värdesaker för sitt folk? De litade på honom – precis som vi lämnar saker på banken, lämnade dem deras saker i hans hus. Ändå blev folk arga på honom bara för att han uppmanade dem att enbart dyrka Gud. Så de bestämde sig för att döda honom. Den här mannen var tvungen att lämna sin stad mitt i natten, och trots det, trots att han visste att hans folk planerade att mörda honom, försäkrade han sig om att arrangera så att folk skulle få tillbaka sina värdesaker och andra saker. Han tänkte inte som andra säkert skulle tänkt, ”Haha, jag har alla deras grejer. Nu sticker jag. De förtjänar det eftersom de vill döda mig!” Han tänkte inte alls så. Och han var otroligt pålitlig!



Vad mer?

Och vad sägs om jag berättar för dig att den här mannen också var “ledaren”/”statsöverhuvudet” av ett land så småningom och att trots det, betedde han sig aldrig som någon ’mäktig kung’?

Du vet hur till och med än idag så fort en kunglighet/president kommer in i ett rum så står folk upp för dem? Jo, han gillade aldrig det. Han ville inte att folk skulle ställa sig upp för honom eller behandla honom annorlunda. Istället brukade han sitta vid tjänstefolk och de fattiga. När folk brukade komma till hans samling för första gången så kunde de ofta inte utmärka vem just han var just pga det - för att han, till skillnad från så många andra ledare, inte satt på någon upphöjd eller speciell plats - utan han satt mitt ibland sitt folk, som "vem som helst", och var dessutom väldigt enkelt klädd. Samtidigt hade han en förmåga att få alla omkring sig att känna sig viktiga och speciella.


Han hjälpte de föräldralösa och änkorna. De fattiga, de svaga, de utsatta i samhället. Han kände de fattiga bland hans följeslagare… verkligen kände dem och brydde sig om varenda en av dem!

När hans folk höll på att gräva ut ett dike så stod inte den här mannen bara där och tittade på eller direkterade dem medan dem utförde allt det hårda arbetet. Utan han var mitt bland dem och grävde och grävde, ända tills till och med hans bröstkorg var täckt av jord.

Hur många presidenter är så idag? Kan du nämna en enda som skulle göra det? Arbeta och verkligen slita ut sig tillsammans med sitt folk i jord…?

Och hur många kungar/presidenter eller liknande levde, eller lever idag, extremt enkelt även om de har råd att leva bra och bekvämt, eller så kan de leva till och med hur lyxigt som helst? När den här mannen som sagt senare var ledaren av en nation så hade han kunnat ha massor av guld och silver om han velat, och levt ett lyxigt och bekvämt liv.

Men han valde att hålla sig ödmjuk - att avstå från sådant för att fokusera på något viktigare, livet efter detta... och för att disciplinera sin själ. Så han spenderade många nätter hungrig, ibland passerade en månad utan att en brasa för matlagning tändes i hans hus. Under sådana perioder av svårigheter så gick han antingen hungrig i flera dagar, eller så levde han och hans familj på vatten och dadlar. Vid olika tillfällen i hans liv brukade han hålla borta hungersmärtorna genom att knyta fast en sten runt hans mage.

Hans hus var mycket enkelt - gjort av lera och väldigt litet, och han sov inte ens på en riktig madrass, utan på en provisorisk säng gjord av strån, som brukade lämna märken på sidan av hans kropp. Inte särskilt bekvämt och absolut inget lyxigt över det, alltså. Så ödmjuk och enkel var den här mannen!


Den här mannen brydde sig om alla - även djur, till och med insekter. En gång under en resa, plockade någon upp en fågels två små fågelungar. Fågelmamman blev ‘förkrossad’ och flög hela tiden runt i cirklar i luften och slog sina vingar i sorg. Den här mannen lade märke till fågelmammans sorg och ville veta vem det var som hade separerat fågeln från sin avkomma? Ja, den här mannen brydde sig om en fågels känslor :)

Barn, djur, fattiga, föräldralösa, behövande…

Och kvinnor. Förvånad? Tro det eller ej, men den här mannen kom med & propagerade riktigt stora förändringar till det BÄTTRE för kvinnors ställning i sitt samhälle. Ett samhälle där folk ansåg det vara en skam och förlust att få en dotter, till den grad att de kunde begrava sina döttrar levande för att bli av med dem. Ett samhälle där dottern/kvinnan i princip inte hade några rättigheter, och ansågs vara männens "ägodelar".

Men med den här mannen kom enorma förändringar. Han propagerade för att kvinnan och mannen var lika mycket värda. Kvinnorna fick nu, genom hans agerande, äganderätt, arvsrätt, rätt till utbildning, rätt till att neka giftermål, och rätt till skilsmässa, m.m.

Han upphöjde dessutom god behandling av ens döttrar. Han talade emot kvinnomisshandel och upphöjde och minst sagt uppmuntrade män att behandla sina fruar väl. Han propagerade för rättvis behandling av ens barn, och att inte favorisera den ena över den andra ens i gåvor.


Jag pratar inte om någon rättskämpe eller fantastisk humanitärarbetare. Eller någon filmhjälte. Jag pratar om profeten Mohammed (frid vare med honom).


Jag vet att du skrev att när du frågade dina föräldrar om honom så bråkade de med dig.

Vet du vad?

Profeten Mohammed (frid vare med honom) var mycket mer tålamodig än dina föräldrar och mycket mer förstående.

Föreställ dig att du skulle fråga dina föräldrar om tillåtelse att gå och ha samlag med någon kille. Vad skulle din mamma gjort? Din pappa då?

Tja, vet du vad profeten (frid vare med honom) gjorde? Medan alla andra ’tillrättavisade’ den unga mannen som frågade om tillåtelse till att göra zina, satt profeten (frid vare med honom) sig lugnt ner med honom och pratade med honom om det – han frågade honom några frågor så att den unga mannen kom till slutsatsen att sex utanför äktenskap inte var lämpligt.

Men inte bara pratade profeten (frid vare med honom) så väldigt lugnt och milt, profeten (frid vare med honom) la handen på hans bröstkorg och gjorde uppriktig dua för honom. Hur många lärare eller imamer gör det idag? Skulle våra egna föräldrar göra det? Göra dua för oss? Eller skulle de bli upprörda om vi frågade dem en sådan fråga?

Eller vad sägs om dina föräldrar såg dig kolla in en snygg kille, eller såg din bror kolla in en vacker tjej i Mekkah - av alla platser – under Hajj (av alla tidpunkter)? Profeten gjorde inte som någon annan kanske skulle gjort - dvs. skrika åt honom att ”Det är HAJJ. SÄNK din blick!”. Nej, han gjorde inte så, och han ‘flippade’ inte. Han vände bara stilla bort följeslagarens ansikte.


Du måste inse något. Det var Allah som valde profeten Mohammed, frid vare med honom, till att bli en profet. Tror du inte att Allah är den Visaste och den som vet vem som borde bli en profet? Så om man verkligen älskar Allah så borde man acceptera Allahs beslut att just profeten Mohammed, frid vare med honom, var den sista profeten.

Faktum är att vi älskar profeten för att Allah har sagt åt oss att göra det! Det är något som Allah har befallt. Allah säger också: (i "översättning" av betydelsen:)



Om du verkligen vill veta mer om profeten (frid vare med honom) är bästa platsen att börja på Koranen – eller Allahs ord. För i slutändan – vem tänker du tro på? Folk eller Allah?

Allah säger att profeten (frid vare med honom) hade det bästa uppförandet:

Ö.a.: Den engelska "översättningen" av versen var såhär: "And indeed, you are of a great moral character."

Och när man läser om hur han brukade behandla andra, särskilt i svåra situationer, så inser man verkligen det!

InshaAllah så kommer det att komma upp ett inlägg särskilt ägnat åt varför man ska älska & följa profeten (frid vare med honom), och också hadither. Och dessutom inlägg som tar upp mer specifika saker som folk undrar om profeten (frid vare med honom)

Och… har du läst vår artikel om kvinnor? För, som jag var inne på tidigare, var profeten frid vare med honom till och med beskriven av några historiker som en av de första ‘feministerna’ (i bemärkelsen att han propagerade för män och kvinnors jämlikhet). Profeten kämpade för kvinnors rättigheter…




Han var också väldigt mycket emot kvinnomisshandel och som vi har skrivit tidigare så slog han aldrig någon av sina fruar. När hans fru Aisha, må Allah vara nöjd med henne, blev ’anklagad’ för otrohet (zina) av folk så slog han knappast till henne eller gjorde något av det slaget. Vet du vad han gjorde? Han sa bara helt enkelt till henne:

“Därefter, O ‘Aisha! Jag har informerats om den och den saken om dig; och om du är oskyldig så kommer Allah att uppenbara din oskyldighet, och om du har begått en synd, be då Allah om förlåtelse och ångra dig till Honom, för när en av Allahs dyrkare bekänner sin synd och sedan ångrar sig till Allah, så accepterar Allah dens ånger”.

Kan du föreställa dig det? Profeten (frid vare med honom) sa till Aisha att även OM hon hade bedragit honom och gjort en sådan handling så var allt hon behövde göra att ångra sig, göra tawbah uppriktigt till Allah och be om förlåtelse. Igen, knappast någon ”misshandel”… han skrek inte ens!


Okej… du har läst allt det där, men du kan fortfarande inte ‘anknyta’ till profeten?

Låt oss arbeta lite mer med det, okej :)

Du vet hur jag tidigare berättade att profeten Mohammed (frid vare med honom) brydde sig om de fattiga bland hans följeslagare? Nå, låt mig berätta en berättelse för dig:

Det fanns en person som brukade sopa al-Masjid al-Nabawi. När profeten (frid vare med honom) inte hade sett den personen på ett tag, så frågade han om den. De talade om för honom att personen hade dött. Han frågade då varför de inte hade informerat honom om det, bad att få se personens grav, och bad för personen.

Du kanske tänker ‘Jaha, och? Jag är inte imponerad”. Tja, saken är den att det är enkelt för oss att bara läsa de här sakerna – men när vi tillämpar dem på vad som händer idag så inser vi hur speciell profeten (frid vare med honom) var. Föreställ dig presidenten av ett land be för en ’enkel’ vaktmästare eller ett ’hembiträde’? Att faktiskt lägga märka till att personen inte var där längre och bry sig om den? Av alla de personer han pratade med och kände?

Du har säkert också hört hur barmhärtig profeten (frid vare med honom) var… som hur han förlät Quraisherna även efter alla de år de hånat, torterat och sammansvärjat emot honom och planerat hur de skulle mörda honom.

Låt mig berätta om en annan sak som hände. Föreställ dig att du sitter vid ett middagsbord tillsammans med kungen av ett land. Han sitter bredvid en liten pojke (på sin högra sida) och bredvid honom på vänstra sidan sitter 'äldre män'. Tror du att kungen ens skulle bry sig om den lilla pojken? Att han skulle be honom om tillåtelse att låta de 'äldre männen' dricka först? Tja, profeten (frid vare med honom) gjorde det - han sa till pojken: "Har du något emot att jag ger dem drickan?'" (Finns i Bukhari #2319)


Och vad sägs om faktumet att profeten (frid vare med honom) var så lättsam?

Det fanns en följeslagare som hette Abdullah som verkligen älskade profeten och älskade att ge honom presenter, som smör och honung. Det komiska är att när säljaren begärde betalning för varorna så brukade Abdullah ta säljaren till profeten (frid vare med honom) och säga: "Ge den här mannen betalt".

Profeten, frid vare med honom, sa då "Gav inte du mig det som en gåva?" Abdullah sa: "Ja, Guds sändebud; men jag har inte råd att betala." Båda brukade då skratta tillsammans och sedan brukade profeten betala köpmannen.

Och vet du vad? Abdullah hade faktiskt lite av ett problem med att dricka alkohol. En dag, när Abdullah gick därifrån efter att ha straffats för det, så sa en av följeslagarna om honom "Må Allah förbanna honom! Titta hur ofta han tillkallas för detta!"

Profeten, frid vare med honom, tillrättavisade den följeslagaren, och sa: "Förbanna inte honom, för jag svär vid Gud, om du bara visste precis hur mycket han sannerligen älskar Gud och Hans sändebud." (Sahih Al-Bukhari)


Eller hur omtänksam han (frid vare med honom) var? Bara ett litet exempel:



Ärligt talat så finns det såååå mycket mer som vi kan skriva om profeten (frid vare med honom) men det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid och jag ville inte att svaret på det här skulle dröja mer. Dessutom är inlägget tillräckligt långt som det är, eller hur?! :) Men det är så pass viktigt att det är svårt att göra kort!


Men min fråga är dock till dig, och oss alla egentligen: hur kan vi älska honom eller anknyta till honom om vi inte känner honom? Och tar oss tid till att verkligen lära oss mer om honom, frid vare med honom?

Några förslag på vart man kan läsa mer:

• Boken "Muhammad as if You Can See Him", som finns att läsa online här:
  http://www.scribd.com/doc/19733236/Muhammad-as-if-You-Can-See-Him
  En hel del i det här inlägget är taget därifrån!


• En av många föreläsningar (dock på engelska): http://www.youtube.com/watch?v=8ExLx4_FZ8g

Jag kommer inshaAllah att uppdatera det här inlägget med mer förslag på BRA föreläsningar om profeten, frid vare med honom! :)

Jag har tyvärr problem med datorn som jag alltid annars brukar översätta på. Det är också på den som jag sparar alla inlägg och dokument och sånt innan jag lägger upp dem, och alltså medan jag arbetar på dem... men nu krånglar den ordentligt och jag kan knappt starta den :( Så det försvårar förstås rätt mycket just nu, så, ifall någon undrar varför det dröjer så med nya inlägg, så vet ni lite mer varför.

När jag väl får upp ett nytt inlägg inshaAllah så kommer det antagligen att vara ett vanligt som är översatt från Dear Little Auntie först, alltså inte den artikel jag skrev om i senaste inlägget. Men den kommer så fort som möjligt också inshaAllah!

/Översättar-systern

Jag kom nyligen över en intressant artikel (på engelska) som handlar om "10 sätt att undvika att gifta sig med fel person". Den har blivit väldigt uppskattad av många läsare! Även en del som inte är muslimer.

Jag vet att det är ett ämne som en hel del brukar undra över - det vill säga, vad man ska leta efter (och vad man ska undvika i det här fallet :)) i en potentiell blivande man/fru.

Så, min fråga till er läsare är nu:

Finns det något intresse till att jag översätter den och lägger upp den här på bloggen i ett inlägg inshaAllah?

Svara gärna i kommentarfältet till det här inlägget, barakAllahu fikum!


/Översättar-systern

Visst är det typiskt! Ibland vet vår hjärna en sak men hjärtat tycks säga något annat, och de krockar. Det kan vara riktigt förvirrande när man är i en sådan situation... särskilt med tanke populärmedians betoning på ”kärlek”.  ”Han gör mig galen. Men jag kan inte leva utan honom”. Du vet, den där hela kärlek-är-en-drog grejen.

Ibland så finner man att man själv till och med vill bli uppsvept i hela den där ”manin”… man vill falla in i den där  så kallade *ljuvliga tortyren* som median framställer den som. Man vill vara kär. Det framställs ju som något underbart, något man bara inte vill leva utan, och en massa mer - men i verkliga livet är det inte alls så ljuvligt, enkelt eller ensidigt som de kan få det att verka. Och i verkliga livet har särskilt vi som muslimer annorlundare prioriteringar, och andra tillvägagångssätt för att nå förälskelsen ;)

(Notera: när jag skriver ”man” så menar jag inte dig personligen. Utan jag menar allmänt, vilken syster som än läser det här :P)

Det är därför som vi ofta skulle ha det bättre om vi höll oss ifrån de där ’romantiska böckerna’ och ’romantiska komedierna’. Särskilt om man försöker komma över något! För de river ofta bara upp gamla (eller färska :S) sår och falska förhoppningar.

Men iallafall, innan jag fortsätter babbla på och tappar tråden helt här - låt oss gå tillbaka till ämnet.

Hur kommer du över den här killen?



1. Jo, tänk på det såhär. Vad är det som du verkligen gillar hos den här killen? Är det hur speciell han får dig att känna dig? Och kanske hur vacker du känner dig när du är i hans närhet? Du förstår, jag tror att det är riktigt lätt att bli förälskad i ett speciellt sätt som en person behandlar oss. så, den här killen får dig att känna dig speciell och annorlunda och vacker och allt det där. Och du är verkligen allt det där, men du är allt det utan killen. Frågan är, vet du verkligen det?


2. Inse att när man är förälskad så blir man ofta ‘blind’. Japp, det kallas ju inte blind kärlek för inget, eller hur? Då syftar jag inte på att om man är kär i någon så kan det typ få den personen, hur alldaglig den än ser ut, att se ut som typ en modell i ens ögon :P
Utan jag menar hur det får en att inte kunna tänka objektivt och på rätt sätt. Och hur det får en att förbise karaktärsdrag, egenskaper, värderingar m.m. hos den andra personen som kan vara riktigt viktiga. Framför allt brister och olikheter! Och allt det här kan vara saker som kan vara väldigt avgörande för att man ska kunna ha ett bra liv tillsammans.

När man är kär och uppe bland molnen har man lätt för att totalt se över eller åtminstone förminska de sakerna. Man tänker idealiskt och romantiskt, typ att allt kommer ändå ordna sig, ”kärleken räcker ju.” Men det är ofta när förälskelsen svalnar som verkligheten kickar in och man inser hur fel man gjorde, när man förbisåg allt det där – och vad som egentligen är viktigt.  

Och då kanske man har hunnit göra en massa som man sedan ångrar och ens hjärta och känslor har tagit skada utav det. :(

Det här är inte bara någon teori eller babbel från min sida, utan det finns faktiskt vetenskapligt bevis på att kärleken är ”blind”! Det är nämligen så att romantisk kärlek stänger ner aktiviteten bl.a. i den delen av hjärnan där man resonerar. Jepp. Nästan lite läskigt va? :P Och när man upplever passion, så har hjärnans omdöme och rädsla-centrum tagit ”tjänstledigt” :P

Och det här är väldigt, väldigt viktigt att ha i åtanke - även om det hade handlat om att killen ifråga hade varit muslim!


3. Så, som sagt - tänk inte bara på det som ni har gemensamt, era likheter, utan tänk också på skillnaderna och era olikheter. Och vad de olikheterna faktiskt innebär, även praktiskt sett. Du behöver någon som kommer att hedra och vårda båda sidor av dig som en amerikansk muslim. Någon som kommer att förstå din humor men som också hjälper dig att vakna till fajr. Någon som äter brownies med dig medan ni lyssnar på en bra islamisk föreläsning. Någon som vill att dina barn ska lära sig om Allah, lära dem hur man ber och som leker kurragömma med dem. Någon som vaknar med dig till suhoor i Ramadan och som fastar tillsammans med dig, går till moskén med dig, osv.

Förstår du vad jag menar?
Någon som också älskar Allah. Någon vars kärlek till dig kommer att överskrida den här världen –  som kommer att göra sitt bästa för att skydda dig och låta dig uppnå lycksalighetens gårdar i nästa liv. Någon som vill vara med dig under Allahs tron med profeterna.

Det är viktigt att inte låta ens känslor få en att glömma vad som är viktigt för en här i livet och vart man inshaAllah är på väg!


4. Lägg inte för mycket vikt vid det hela. Det är bara en förälskelse. Hur grymt det än må låta, påminn dig själv om att den här känslan kommer att gå över. Det är det som förälskelser gör. De svagnar med tiden :)

Men, samtidigt, så kan du istället försöka hålla dig själv upptagen med något. Varför inte ta tid till att söka kunskap? Eller skaffa en ny hobby – grafisk design/bloggning/skriva dikter eller något? Ju mer du har att göra, desto mindre kommer du att dagdrömma om honom. Eller/och så kan du fasta! Att göra meningsfulla saker, hjälpa andra, och göra sådant som ökar ens imaan vore också riktigt bra :)



Men det där om att “konvertera honom” då?

Tja, gumman, dawah är en otroligt bra sak att göra, men kom ihåg, det finns ett sätt att göra det på. Om du verkligen vill att han ska lära sig mer om islam, gör dua för honom och be din bror eller några andra bröder att prata med honom om det/bjud in honom till någon föreningsaktivitet. Kanske kan du till och med se till att han genom någon annan eller på ett sätt som inte är direkt från dig får böcker/broschyrer, inspelade föreläsningar på CD-skivor och liknande om det.

Men vare sig han konverterar eller inte så är det inte upp till dig… det handlar inte om hur mycket du pratar med honom. Allah är den som Vägleder, inte vi. Jag vet hur frestande det kan vara att tänka att ”men, han kanske förstår bättre om jag pratar med honom… han kommer att konvertera för min skull”… men gumman, förutom att man inte konverterar för någons "skull", utan konverterar man så måste det vara uppriktigt och för Allahs skull, så glöm inte att i islam så helgar inte ändamålet medlen… förlåt - jag förstår om du ser ut som ett frågetecken just nu!

Det talesättet betyder i praktiken alltså att man kan inte (och borde inte) göra något haram för att uppnå något bra. I islam så räcker det inte med att man har en ren/rätt/bra avsikt, även om själva avsikten är viktig förstås – men själva handlingen måste också vara det. Det är mycket viktigt att de två går hand i hand. Så bara rena, halal-medel eller metoder ska användas till att uppnå något bra eller nobelt.

För att ge ett tydligare exempel – i det här fallet handlar det om att någon ska konvertera till islam, vilket är något otroligt bra eller hur? Det är själva målet, och också själva avsikten kanske. Men medlen, det man gör och använder sig av för att ens försöka komma dit måste också vara ”rätt”.



Det åt sidan, kom ihåg, han är en icke-muslim och om du hamnar i ett förhållande med honom (ma’dhaAllah) så förbereder du dig själv och honom avsiktligen för en katastrof (brustna hjärtan). Jag menar, förutom att det är haram, så är du orättvis mot honom. Tänk på det :)

Och slutligen så är sanningen att vi inte alltid kan hjälpa våra känslor, även förälskelser. Jag vet att det inte är lätt.
Men vi kan kontrollera vårt beteende och våra handlingar. I islam så hålls vi ansvariga för det vi gör med dem känslorna – om vi agerar på dem. Så bevara din anständighet, stå emot längtan att flörta eller göra något i den stilen, och be om en underbar man :)

Glöm inte att varje gång du avstår från att göra något haraam, så kommer du inshaAllah att belönas!


Med mycket kärlek,

För det första vill jag bara att du ska veta att det du upplever är helt normalt. Och att det här egentligen inte handlar om henne…Utan det här handlar om DIG.

Du förstår, som människor så är vi rädda för förändring. Det får oss att hamna ur balans. Du var van vid – bekväm med- glad över ditt liv… och sedan, helt plötsligt, ska din ’bästa vän’ – personen som förstår dig mest – gifta sig och det känns för dig som att du kommer att lämnas kvar alldeles ensam… som om hon lämnar dig bakom sig… du är rädd för vad som kommer att hända och du är rätt för att vara ensam. Vem ska du umgås med nu? Kommer hon att glömma dig? Kommer hon att förändras? Vad ska du göra nu? Och så kan man känna lte liksom - Varför kan inte allt bara förbli som det är?

Så, inte så förvånande nog så vill du inte att hon ska gifta sig, på grund av de möjliga förändringar som kan komma med det.


Jag ska berätta en liten hemlighet. När min tvillingsyster fick ett frieri, så ville inte jag heller att hon skulle gifta sig. Jag kände mig som en hemsk person hela tiden – och skyldig över att jag inte var glad för hennes skull – ensam – ledsen – men mest av allt rädd… oroad över att om hon skulle gifta sig så skulle jag blir kvar alldeles ensam. Så tro mig när jag säger att det här är normalt.


Med det sagt, gumman, så måste du stanna upp en sekund och bara andas in och andas ut.

1. Du måste förstå att ’äktenskap’ inte nödvändigtvis avslutar en vänskap. Hon kan fortfarande vara din bästa vän. Jag har väldigt nära vänner som är gifta. Visst, du kanske inte kommer att se henne lika ofta, men vänskap baseras inte på ens äktenskapsstatus. Däremot baseras det på att man är där för varandra. Var där för henne nu och du kommer att finna henne där för dig. Stötta henne/erbjud dig att gå och shoppa med henne/hjälp henne välja hennes bröllopsinbjudningskort och klänning/ja vad som helst… för det är det som vänskap baseras på: kommunikation, tillit och stöd.

Om din vän märker att du finns vid hennes sida och hjälper henne genom hennes egna virriga och trassliga känslor, så är chanserna att er vänskap verkligen kommer att blomma ut till en ännu mer mogen vänskap… en vänskap baserad på gemensamt stöd… en vänskap där man ger snarare än ‘tar emot’… ett sant systerskap.

Dessutom, tro mig, om hon inte jobbar eller pluggar, så kommer hon när hennes man är på jobbet och hon är hemma mest hela dagen önska att hon hade någon att prata med och umgås med… och om hon finner att du är vid hennes sida, så kommer hon att vända sig till dig igen :)

Om du, å andra sidan, vägrar låta henne uttrycka sin glädje över det här nya stadiet i hennes liv – om du sätter dig ner, tiger som muren och surar, eller kanske till och med undviker att träffa henne – så är du den som avslutar vänskapen. Allvarligt talat, fråga dig själv: ”Är det hennes äktenskap som tar mig bort från henne eller är det mina egna handlingar som gör det?”


2. Tänk ut 3 anledningar till varför det här äktenskapet är något bra. Sluta tänk på varför du är olycklig. Sätt dig ner och överväg saker och ting från din väns perspektiv och tänk på varför det här, och den här mannen, är något bra för henne.


3. Lita på att vad som än händer så kommer du aldrig att vara ensam. Allah är alltid nära de troende (i Sin barmhärtighet, makt, osv.). Inte bara det, utan tänk på för bara 2 år sedan – innan du ens kände den här systern. Vem fick er att först lära känna varandra? Allah! Var tacksam mot Allah och öppen för Hans plan. Kanske kommer det bli så att om du är tacksam och vänder dig mot Allah, så kommer Allah också att skicka dig fler fantastiska systrar :)

Jag menar, eftersom du är en tonåring men har körkort, så verkar det som att du kanske ska börja på universitetet eller redan har gjort det? Kanske kommer du att träffa fler nya systrar nästa termin som också kommer att bli nära vänner med dig. Du kan försöka gå med i MSA (muslimska studentföreningen) eller något sådant :)

Och lita också på att din tur kommer att komma och att du en dag också kommer att gifta dig, inshaAllah… :)


Och slutligen…

4. Bygg aldrig ditt liv runt en enda person för, oavsett hur underbar eller ‘perfekt’ den personen är, så är den personen bara en person…. En dag så kommer de att vara borta (vare sig det handlar om den dag då de dör eller flyttar någonstans eller som ni växer ifrån varandra). Kom ihåg de här verserna:




Det här är något svårt att göra när “Allah” verkar som något abstrakt. Det är därför det är viktigt att läsa mer om Allahs egenskaper för att förstå precis hur perfekt Allah är. (En bra början kan vara ett annat inlägg här på bloggen: http://karalillastorasyster.blogg.se/2011/november/han-ar-hela-min-varld.html) Tala till Honom om dina egna känslor och gör dua.

Det här är också en bra länk för dig att läsa:
http://www.yasminmogahed.com/2011/11/13/people-leave-each-other-but-do-they-return/


Jag hoppas att det här inshaAllah hjälper dig lite!


Med massor av kärlek,




---

Wa'alykum as salam wa rahmatullah wa barkatoo!

För det första – låt mig tala om för dig hur stolt jag är över att du ensam har valt att ha på dig abaya. MashaAllah! Det är underbart. Och ett helt år? Nästan dags för dig att ha din abbayas ett-års-kalas :P Må Allah underlätta för dig och hålla dig stark.


Nu, om din fråga… jag känner verkligen med dig! Allvarligt, du är i en lite besvärlig situation. Du vill inte få din mamma att se eller känna sig ’dålig’ men samtidigt så vill du klä dig mer anständigt. Jag vet hur du känner dig – min mamma har någon gång eller två sagt något liknande. Hon påpekade att vi ser ganska komiska ut när vi är ute tillsammans eftersom hon inte alltid har en abbaya på sig.


Som alltid så är det bästa att göra att prata med din mamma. Du behöver ha en fin, ärlig diskussion med henne. Tala om för din mamma att du verkligen är passionerad för islam och att du på fullt allvar älskar att bära abbayan. Påminn henne om att ni bor i ett islamiskt land där att man bär abbaya inte påverkar ens karaktär eller försätter en i någon fara. Be henne att försöka tänka på det hela på ett annat sätt… säg till henne, ”Mamma, om jag memoriserade mer från Koranen än dig, skulle du då be mig sluta memorisera från Koranen?” Eller vad sägs om jag fastade extra dagar – skulle du då be mig att inte göra det?


Försök visa henne att det faktum att du är annorlunda än henne inte alls återspeglar negativt på henne. Precis som om du bestämde dig för att försöka nå en högre utbildning än henne, så är faktumet att du klär dig anständigt en positiv återspegling av hennes föräldraskap. Det visar att hon uppfostrat en mogen och självständig ung kvinna, som gör sina egna val och som djupt bryr sig om sin religion.


Om hon fortfarande inte verkar övertygad, försök då igen. Fråga henne, ”Tänk om jag hade ett väldigt viktigt prov imorgon? Ett prov som skulle avgöra min framtid – en på liv/död typ av prov? Skulle du då inte säga till mig att plugga? Att pusha mig själv mer? Skulle du inte stanna uppe med mig? Säga till min yngre bror att stänga av TV:n så att jag kan koncentrera mig? Skulle du inte göra dua för mig?


Mamma – jag är i ett prov just nu. Och det är inte lätt. Jag behöver ditt stöd. Jag vill stå inför Allah och tala om för honom att ”Ya Allah, du välsignade mig med en underbar mamma som uppmuntrade och stöttade mig även om det var svårt för henne. Snälla ge henne jannah för att hon stod vid min sida medan jag försökte göra dig nöjd”.


InshaAllah så kommer hon att acceptera det. Precis som min mamma gjorde.



Och när det gäller de där personerna som säger till dig att ‘du inte behöver göra det där’, så är det lättare för en del att göra saker som andra har svårare för, och vice versa - vi har ofta lätt för olika saker. Om det finns något som vi kan göra som är bättre, så borde vi ta tillfället i akt. Kom ihåg vad Koranen säger:

"Tävla [därför] om [att vinna] er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, vilket är berett att ta emot dem som tror på Gud och Hans Sändebud. I Sin godhet låter Gud Sin nåd [flöda] över den Han vill - Guds nåd är en outsinlig källa." (57: 21)

"Och de främsta - de främsta [i tron och i att göra gott]). De skall vara i Guds närhet i lycksalighetens lustgårdar." [56:10-12]

Vi borde aldrig någonsin nöja oss med att bara göra knappt de grundläggande kraven eller bara det minsta möjliga i islam! Vi borde sträva efter jannatul firdaus… Vi vill vara i sällskap med profeterna, eller hur? Vi vill vara under Allahs tron, eller hur? Så låt oss försöka vårt allra bästa, inshaAllah :)


Önskar dig allt det bästa syster,

Jag kan tänka mig att när man läser, eller hör, ordet "frieri" eller "friare" i samband med muslimers äktenskapsmöjligheter och liknande så kanske man blir lite konfunderad :)
Det låter kanske till och med helt galet för vissa - vadå fria till någon som man inte ens känner?! Eller knappt känner!

Det är nog bl.a. för att man kopplar orden till deras "traditionella" betydelse, och det "traditionella" frieriet... liksom, en man som går ner på ett knä och tar fram en ring och friar! Vilket är ganska långt ifrån det muslimska perspektivet på orden i det här fallet!

Så, jag tänkte förklara lite mer om vad som egentligen menas när man använder de här termerna i muslimska sammanhang. Jag tyckte att författaren Umm Zakiyyah i sin bok A Voice (ni vet, en av böckerna jag nämnde tidigare i inlägget med boktips) hade en rätt bra förklaring till just det här, så det här baseras på det.

Det som händer i boken precis innan är att en karaktär som inte varit muslim så länge får höra att en kille har uttryckt intresse för att gifta sig med henne (tänk "fria" :)) och hon blir väldigt förvånad då hon inte är van vid att man pratar i de termerna sådär pang på.

Det uppstår en diskussion och då förklaras det hela ungefär såhär:

Ofta när en icke-muslimsk kille/man ser någon tjej som han blir intresserad av så kan han ta kontakt med henne med hoppet då om att hon kanske vill bli hans flickvän så småningom. Ibland är det förstås för bara något tillfälligt. Så när de börjar prata med varandra så är det här både hans och hennes inställning. Så de pratar för att se vad de har gemensamt, och om de kommer bra överens, så dejtar de tills de officiellt blir ett par. Om inte så går de sina skilda vägar. Men själva tanken att han kan se henne som en potentiell flickvän eller hon honom som en potentiell pojkvän ses inte som helt galet, även om de antagligen inte ens visste varandras namn när han först tog kontakt med henne (eller vice versa)

När det gäller äktenskap i islam så är ju just äktenskap det enda lagliga formen av förhållande mellan en man och en kvinna. Så på samma sätt så tänker man på den första attraktionen i samband med ett mål. Bland icke-muslimer är ofta målet något som är en synd i islam (t.ex. att man ska bli flickvän/pojkvän), medan i islam så är det målet äktenskap.

Så, när äktenskap tas upp, och ofta när termer som "friare" och "friat" används, så betyder det inte definitivt att han vill gifta sig med henne eller vice versa. Det är bara det att de är intresserade av att lära känna varandra mer för att se om relationen kan utvecklas till den punkten.



Hoppas det hjälpte att göra det hela tydligare!


Finns det någon annan som har mer förklaringar till hur orden brukar användas? Lämna gärna en kommentar isåfall! :)


/Översättar-systern här på Kära Lilla Storasyster

Oj oj oj, visst kan det vara seriöst förvirrande när man får ett frieri. Det är som att hela ens värld förändras på en dag! Helt plötsligt så tänker man tanken att kanske vara någons fru…

Jag förstår att dina föräldrar är glada över det men det är DU som ska leva med killen. Det är du som ska (eventuellt) bli hans fru, så om det finns något som oroar dig så ska du definitivt ta upp det…

Så låt oss ta en titt på hela utbildningsgrejen… personligen så tycker jag att utbildning är en av de faktorer som avgör kompatibilitet mellan par, men det är som sagt inte den enda saken. Med andra ord: att ha samma utbildningssnivå gör inte nödvändigtsvis två personer kompatibla med varandra: det finns många andra saker att ha i åtanke, inklusiva till och med värderingarna ’bakom’ utbildningen.

Va? Tänk på saken. När vi snackar utbildningsnivå så tänker vi vanligtvis på det som att det visar en persons amibition, drivkraft, engagemang…


Vad du behöver tänka på är:

a. Ser han VÄRDET i en utbildning eller inte? Ser han någon poäng i det? Håller du med? Tänk om han säger att det inte alls är viktigt för honom att era barn tar högskoleexamen? Om han inte vill betala för deras utbildning? Är det viktigt för dig att dina barn har examen? Hur viktigt är utbildning för dig (och varför)? Hur viktigt är betyg? Tänk om han vill att hans barn ska vara ’oskolade’?

Idén här är: Har ni samma syn på livet? Ser ni samma saker som viktiga? Kommer ni överens om utbildningens definition och roll?

b. Av vilken anledning fortsatte han inte sin utbildning? Var det bara för att han inte ville eller var det på grund av andra omständigheter? Har han visat något intresse till att fortsätta den senare? Om inte, är du attraherad av honom "PSYKISKT"? Alltså intellektuellt och så? Kan du acceptera honom som han är, JUST NU?

c. Vad läste/pluggade han i skolan? Vad för sorts liv har han levt? Även om han inte har strävat efter en fil.kand. examen, så kan han ändå vara MYCKET mer utbildad än dig i vissa saker… utbildning är inte bara om böcker, eller hur. Du skrev att han jobbar. Vad jobbar han som? Respekterar du det han jobbar som?


I en idealisk värld så skulle vi alla kunna hålla med om att ett examensdiplom upphängt på väggen inte garanterar en persons utbildning eller något annat… och att en brist av examen reflekterar inte på personens (brist) av integritet eller en persons karaktär. Det här är det grundläggande faktumet. Jag har träffat folk utan någon examen som har verkat mycket mer vidareutvecklade än andra som har tagit en examen…

Men i vår verkliga värld så måste vi inse att ibland så kommer folk att ‘snacka’. Ibland kommer folk att fråga dig 'vad för utbildning har din man’… och ’vad jobbar han med’… osv. Så frågan är - Är du beredd på det? Kommer det att få dig att skämmas eller kommer du att vara stolt över honom?

Jag har tron att ett äktenskap måste baseras på respekt… respekterar du honom? Kommer du att stå upp för honom?

Har du tänkt på vad som kommer hända om 15 år? Vad händer om han fortfarande har samma jobb? Är det okej? Eller har han nämnt några planer/visat att han har ambitioner att bli något annat…? Än en gång, respekterar du honom just nu och tror du att du kommer att respektera honom om 15 år?

OM du respekterar honom och du vet att ni har samma syn på livet och allt annat verkar bra… tja varför inte? Vår profet Mohammed (frid vare med honom) kunde inte läsa eller skriva… men han var den bästa mannen där ute!

Så, bara för att man inte har en högre utbildning så behöver det inte alls betyda automatiskt att man på något sätt skulle vara "mindre intelligent". Eller tvärtom, att alla de som har högre utbildning automatiskt skulle vara "mer intelligenta".


Kom ihåg, det finns MÅNGA fler saker som också är viktiga att överväga:

•    Skulle han bli en bra pappa?
•    Skulle han lära sina barn islam?
•    Delar ni samma mål/visioner i livet? Du skrev att han är praktiserande. Vad är hans definition av att vara praktiserande? Vad är din?
•    Har ni pratat om hurvida det skulle funka om du också skulle vilja jobba och allt sånt? Vad förväntar han sig från en fru? Vem kommer att vara ansvarig för det finansiella (du vet att islamiskt så är det generellt sätt mannen, eller hur, hehe)….
•    Passar ni ihop i övrigt? Era personligheter och så?

osv.



Ja, du behöver verkligen prata en del med HONOM…. ehm, med en wali/mahram närvarande, och få en hel del svar.

Varför? Tja, förutom den självklara anledningen hehe... så låt oss bara säga att FÖRE du pratar ordentligt med en friare så kan det vara väldgt svårt för dig att veta vad du ska göra… men så fort du pratat med honom (och inte bara vanligt ’snack’ utan diskutera viktiga saker som äktenskap och hur äktenskapslivet skulle komma att vara… vem som ska göra vad och allt sånt…) så blir saker och ting tydligare.


Vad mer? Jo, har du bett istikharah? Det är den mest viktiga saken att göra. Be Allah att låta det ske om han är bra för dig och att hålla honom borta från dig om han är dålig för dig. Allah kommer inte lämna dig i sticket :)

Han verkar ju vara praktiserande, så, med tanke på profetens (frid vare med honom) råd om att gifta sig med en man som har bra religiositet och bra karaktär, så känns det som att det vore bra att åtminstone ge honom en chans och lära känna han lite mer, innan du tar något slutgiltligt beslut emot. Kanske kommer du att efteråt att upptäcka andra saker som gör er helt opassande för varandra, och då kommer utbidlningen inte längre spela någon stor roll! Eller kanske helt tvärtom.

Ni kanske har något eller flera andra saker gemensamt? Kanske har han studerat mycket religiös kunskap och är mer "utbildad" än dig i just det?

För vissa är utbildningen hos partnern otroligt viktig. För andra är inte själva utbildningen hos deras man särskilt viktig, även om de själva är högutbildade - däremot så är det viktigt för dem att deras man är åtminstone allmänbildad och har någorlunda koll på omvärlden, nyheter, osv, och gärna är kunnig i en del områden iallafall, och att man kan ha intressanta diskussioner tillsammans. Och att han är intresserad av att lära sig mer osv. Och förstås att man har liknande värderingar!

Så det är viktigt att inte låta bara den här faktoren avgöra för mycket för en. Och att det inte låter en glömma eller liksom inte se alla andra goda sidor! Dessutom, bara för att någon är välutbildad så betyder det inte att den kommer att automatiskt vara "utbildad" eller liksom kultiverad i allt den gör. Det betyder inte heller automatiskt att den är öppensinnad, har bra karaktär och allt sånt. Så det beror alltså mycket på hur just den personen i fråga är, och på hur man själv är skulle jag tro :) Samtidigt är det viktigt att vara realistisk och känna sig själv bra, för att veta hur man skulle hantera olikheterna.


Jag hoppas att det här hjälper dig lite. Kom ihåg, du menar ju inte att han är en dålig kille bara för att han inte har en fil. kand. eller att du är bättre än honom. Utan du undrar bara om han passar bäst för just dig eller inte...

Må Allah ge dig det bästa för dig!! Håll oss uppdaterade tjejen :)