Har fortfarande inte fått ordning på datorn... men det här inlägget hade jag arbetat med tidigare i ett utkast direkt på blogg.se, så har nu bearbetat klart det och lägger upp det. Om du väntar på ett mail från mig så ber jag väldigt mycket om ursäkt, har inte haft tid till mycket på sistone!

Föresten, om svaret inte tycks helt passa in på frågan, så beror det på att jag har bearbetat om det här inlägget en hel del och dessutom "sammanfattat" själva frågan.

/Översättar-systern







Låt mig börja med att ställa dig en fråga! Eller egentligen många frågor :D

Vad skulle du säga om jag berättade för dig om en man, som trots att han var väldigt upptagen och hade enorma ansvarigheter, och trots att han kom från ett extremt macho-samhälle (vi snackar ett samhälle där folk ansåg att kvinnor var saker som man ägde eller begravde levande), faktiskt hjälpte sin fru hemma i hushållet, och till och med sydde/lagade sina egna kläder och skor?

Vad skulle du säga om jag berättade för dig att den här mannen brukade titta på när hans fru drack så att han kunde placera sina läppar på exakt samma plats när det var hans tur att dricka från bägaren? Inte bara det, men den här mannen brukade lyssna på sin fru – verkligen lyssna på henne när hon pratade, skoja med henne, springa ikapp med henne. Han slog aldrig sin fru utan behandlade henne på bästa sätt och han deklarerade öppet sin kärlek för henne inför alla i hans närhet?

Men den här mannen var inte bara en underbar man. Vad skulle du säga om jag berättade för dig om att han var en kärleksfull pappa och farfar/morfar… han brukade alltid ställa sig upp och pussa sin dotter när hon steg in i rummet? Han brukade bära sin dotterdotter, till och med medan han bad. Och han älskade att låta sina barnbarn sitta på hans rygg medan han bar dem. Han brukade ’leka’ med andra barn också, genom att lekfullt stänka vatten på dem.

Den här mannens barmhärtighet var inte bara begränsad till hans familj och barn.  Och han brydde sig om alla. Som faktumet att han aldrig någonsin ifrågasatte sin "betjänt" under hela 10 års tid om varför han hade gjort något eller inte gjort något. Tio år. Ungefär 3 600 dagar… Finns det någon idag som någonsin aldrig på något sätt ifrågasätter de som jobbar åt dem om något??


Och du vet talesättet att ge någon ens sista skjorta?

Så var den här mannen. Även om han själv hade väldigt få kläder, var han extremt generös mot andra. Han gav alltid bort sina saker i välgörenhet och som presenter m.m. Så fort han hade/fick något så brukade han dela ut det till andra. En dag bad en annan man honom om att få ett plagg, som han hade på sig just då. Så den här mannen tog av sig plagget och gav honom det! Ja, han sa nämligen aldrig nej om någon bad honom om något, vare sig det handlade om kläder/pengar/mat m.m. Och det var inte som att han var generös med förväntan att få något tillbaka. Alla olika typer av människor behandlades med generositet, till och med de som såg sig själva som hans fiender.

Och vad sägs om jag berättar för dig att den här mannen brukade bevara alla värdesaker för sitt folk? De litade på honom – precis som vi lämnar saker på banken, lämnade dem deras saker i hans hus. Ändå blev folk arga på honom bara för att han uppmanade dem att enbart dyrka Gud. Så de bestämde sig för att döda honom. Den här mannen var tvungen att lämna sin stad mitt i natten, och trots det, trots att han visste att hans folk planerade att mörda honom, försäkrade han sig om att arrangera så att folk skulle få tillbaka sina värdesaker och andra saker. Han tänkte inte som andra säkert skulle tänkt, ”Haha, jag har alla deras grejer. Nu sticker jag. De förtjänar det eftersom de vill döda mig!” Han tänkte inte alls så. Och han var otroligt pålitlig!



Vad mer?

Och vad sägs om jag berättar för dig att den här mannen också var “ledaren”/”statsöverhuvudet” av ett land så småningom och att trots det, betedde han sig aldrig som någon ’mäktig kung’?

Du vet hur till och med än idag så fort en kunglighet/president kommer in i ett rum så står folk upp för dem? Jo, han gillade aldrig det. Han ville inte att folk skulle ställa sig upp för honom eller behandla honom annorlunda. Istället brukade han sitta vid tjänstefolk och de fattiga. När folk brukade komma till hans samling för första gången så kunde de ofta inte utmärka vem just han var just pga det - för att han, till skillnad från så många andra ledare, inte satt på någon upphöjd eller speciell plats - utan han satt mitt ibland sitt folk, som "vem som helst", och var dessutom väldigt enkelt klädd. Samtidigt hade han en förmåga att få alla omkring sig att känna sig viktiga och speciella.


Han hjälpte de föräldralösa och änkorna. De fattiga, de svaga, de utsatta i samhället. Han kände de fattiga bland hans följeslagare… verkligen kände dem och brydde sig om varenda en av dem!

När hans folk höll på att gräva ut ett dike så stod inte den här mannen bara där och tittade på eller direkterade dem medan dem utförde allt det hårda arbetet. Utan han var mitt bland dem och grävde och grävde, ända tills till och med hans bröstkorg var täckt av jord.

Hur många presidenter är så idag? Kan du nämna en enda som skulle göra det? Arbeta och verkligen slita ut sig tillsammans med sitt folk i jord…?

Och hur många kungar/presidenter eller liknande levde, eller lever idag, extremt enkelt även om de har råd att leva bra och bekvämt, eller så kan de leva till och med hur lyxigt som helst? När den här mannen som sagt senare var ledaren av en nation så hade han kunnat ha massor av guld och silver om han velat, och levt ett lyxigt och bekvämt liv.

Men han valde att hålla sig ödmjuk - att avstå från sådant för att fokusera på något viktigare, livet efter detta... och för att disciplinera sin själ. Så han spenderade många nätter hungrig, ibland passerade en månad utan att en brasa för matlagning tändes i hans hus. Under sådana perioder av svårigheter så gick han antingen hungrig i flera dagar, eller så levde han och hans familj på vatten och dadlar. Vid olika tillfällen i hans liv brukade han hålla borta hungersmärtorna genom att knyta fast en sten runt hans mage.

Hans hus var mycket enkelt - gjort av lera och väldigt litet, och han sov inte ens på en riktig madrass, utan på en provisorisk säng gjord av strån, som brukade lämna märken på sidan av hans kropp. Inte särskilt bekvämt och absolut inget lyxigt över det, alltså. Så ödmjuk och enkel var den här mannen!


Den här mannen brydde sig om alla - även djur, till och med insekter. En gång under en resa, plockade någon upp en fågels två små fågelungar. Fågelmamman blev ‘förkrossad’ och flög hela tiden runt i cirklar i luften och slog sina vingar i sorg. Den här mannen lade märke till fågelmammans sorg och ville veta vem det var som hade separerat fågeln från sin avkomma? Ja, den här mannen brydde sig om en fågels känslor :)

Barn, djur, fattiga, föräldralösa, behövande…

Och kvinnor. Förvånad? Tro det eller ej, men den här mannen kom med & propagerade riktigt stora förändringar till det BÄTTRE för kvinnors ställning i sitt samhälle. Ett samhälle där folk ansåg det vara en skam och förlust att få en dotter, till den grad att de kunde begrava sina döttrar levande för att bli av med dem. Ett samhälle där dottern/kvinnan i princip inte hade några rättigheter, och ansågs vara männens "ägodelar".

Men med den här mannen kom enorma förändringar. Han propagerade för att kvinnan och mannen var lika mycket värda. Kvinnorna fick nu, genom hans agerande, äganderätt, arvsrätt, rätt till utbildning, rätt till att neka giftermål, och rätt till skilsmässa, m.m.

Han upphöjde dessutom god behandling av ens döttrar. Han talade emot kvinnomisshandel och upphöjde och minst sagt uppmuntrade män att behandla sina fruar väl. Han propagerade för rättvis behandling av ens barn, och att inte favorisera den ena över den andra ens i gåvor.


Jag pratar inte om någon rättskämpe eller fantastisk humanitärarbetare. Eller någon filmhjälte. Jag pratar om profeten Mohammed (frid vare med honom).


Jag vet att du skrev att när du frågade dina föräldrar om honom så bråkade de med dig.

Vet du vad?

Profeten Mohammed (frid vare med honom) var mycket mer tålamodig än dina föräldrar och mycket mer förstående.

Föreställ dig att du skulle fråga dina föräldrar om tillåtelse att gå och ha samlag med någon kille. Vad skulle din mamma gjort? Din pappa då?

Tja, vet du vad profeten (frid vare med honom) gjorde? Medan alla andra ’tillrättavisade’ den unga mannen som frågade om tillåtelse till att göra zina, satt profeten (frid vare med honom) sig lugnt ner med honom och pratade med honom om det – han frågade honom några frågor så att den unga mannen kom till slutsatsen att sex utanför äktenskap inte var lämpligt.

Men inte bara pratade profeten (frid vare med honom) så väldigt lugnt och milt, profeten (frid vare med honom) la handen på hans bröstkorg och gjorde uppriktig dua för honom. Hur många lärare eller imamer gör det idag? Skulle våra egna föräldrar göra det? Göra dua för oss? Eller skulle de bli upprörda om vi frågade dem en sådan fråga?

Eller vad sägs om dina föräldrar såg dig kolla in en snygg kille, eller såg din bror kolla in en vacker tjej i Mekkah - av alla platser – under Hajj (av alla tidpunkter)? Profeten gjorde inte som någon annan kanske skulle gjort - dvs. skrika åt honom att ”Det är HAJJ. SÄNK din blick!”. Nej, han gjorde inte så, och han ‘flippade’ inte. Han vände bara stilla bort följeslagarens ansikte.


Du måste inse något. Det var Allah som valde profeten Mohammed, frid vare med honom, till att bli en profet. Tror du inte att Allah är den Visaste och den som vet vem som borde bli en profet? Så om man verkligen älskar Allah så borde man acceptera Allahs beslut att just profeten Mohammed, frid vare med honom, var den sista profeten.

Faktum är att vi älskar profeten för att Allah har sagt åt oss att göra det! Det är något som Allah har befallt. Allah säger också: (i "översättning" av betydelsen:)



Om du verkligen vill veta mer om profeten (frid vare med honom) är bästa platsen att börja på Koranen – eller Allahs ord. För i slutändan – vem tänker du tro på? Folk eller Allah?

Allah säger att profeten (frid vare med honom) hade det bästa uppförandet:

Ö.a.: Den engelska "översättningen" av versen var såhär: "And indeed, you are of a great moral character."

Och när man läser om hur han brukade behandla andra, särskilt i svåra situationer, så inser man verkligen det!

InshaAllah så kommer det att komma upp ett inlägg särskilt ägnat åt varför man ska älska & följa profeten (frid vare med honom), och också hadither. Och dessutom inlägg som tar upp mer specifika saker som folk undrar om profeten (frid vare med honom)

Och… har du läst vår artikel om kvinnor? För, som jag var inne på tidigare, var profeten frid vare med honom till och med beskriven av några historiker som en av de första ‘feministerna’ (i bemärkelsen att han propagerade för män och kvinnors jämlikhet). Profeten kämpade för kvinnors rättigheter…




Han var också väldigt mycket emot kvinnomisshandel och som vi har skrivit tidigare så slog han aldrig någon av sina fruar. När hans fru Aisha, må Allah vara nöjd med henne, blev ’anklagad’ för otrohet (zina) av folk så slog han knappast till henne eller gjorde något av det slaget. Vet du vad han gjorde? Han sa bara helt enkelt till henne:

“Därefter, O ‘Aisha! Jag har informerats om den och den saken om dig; och om du är oskyldig så kommer Allah att uppenbara din oskyldighet, och om du har begått en synd, be då Allah om förlåtelse och ångra dig till Honom, för när en av Allahs dyrkare bekänner sin synd och sedan ångrar sig till Allah, så accepterar Allah dens ånger”.

Kan du föreställa dig det? Profeten (frid vare med honom) sa till Aisha att även OM hon hade bedragit honom och gjort en sådan handling så var allt hon behövde göra att ångra sig, göra tawbah uppriktigt till Allah och be om förlåtelse. Igen, knappast någon ”misshandel”… han skrek inte ens!


Okej… du har läst allt det där, men du kan fortfarande inte ‘anknyta’ till profeten?

Låt oss arbeta lite mer med det, okej :)

Du vet hur jag tidigare berättade att profeten Mohammed (frid vare med honom) brydde sig om de fattiga bland hans följeslagare? Nå, låt mig berätta en berättelse för dig:

Det fanns en person som brukade sopa al-Masjid al-Nabawi. När profeten (frid vare med honom) inte hade sett den personen på ett tag, så frågade han om den. De talade om för honom att personen hade dött. Han frågade då varför de inte hade informerat honom om det, bad att få se personens grav, och bad för personen.

Du kanske tänker ‘Jaha, och? Jag är inte imponerad”. Tja, saken är den att det är enkelt för oss att bara läsa de här sakerna – men när vi tillämpar dem på vad som händer idag så inser vi hur speciell profeten (frid vare med honom) var. Föreställ dig presidenten av ett land be för en ’enkel’ vaktmästare eller ett ’hembiträde’? Att faktiskt lägga märka till att personen inte var där längre och bry sig om den? Av alla de personer han pratade med och kände?

Du har säkert också hört hur barmhärtig profeten (frid vare med honom) var… som hur han förlät Quraisherna även efter alla de år de hånat, torterat och sammansvärjat emot honom och planerat hur de skulle mörda honom.

Låt mig berätta om en annan sak som hände. Föreställ dig att du sitter vid ett middagsbord tillsammans med kungen av ett land. Han sitter bredvid en liten pojke (på sin högra sida) och bredvid honom på vänstra sidan sitter 'äldre män'. Tror du att kungen ens skulle bry sig om den lilla pojken? Att han skulle be honom om tillåtelse att låta de 'äldre männen' dricka först? Tja, profeten (frid vare med honom) gjorde det - han sa till pojken: "Har du något emot att jag ger dem drickan?'" (Finns i Bukhari #2319)


Och vad sägs om faktumet att profeten (frid vare med honom) var så lättsam?

Det fanns en följeslagare som hette Abdullah som verkligen älskade profeten och älskade att ge honom presenter, som smör och honung. Det komiska är att när säljaren begärde betalning för varorna så brukade Abdullah ta säljaren till profeten (frid vare med honom) och säga: "Ge den här mannen betalt".

Profeten, frid vare med honom, sa då "Gav inte du mig det som en gåva?" Abdullah sa: "Ja, Guds sändebud; men jag har inte råd att betala." Båda brukade då skratta tillsammans och sedan brukade profeten betala köpmannen.

Och vet du vad? Abdullah hade faktiskt lite av ett problem med att dricka alkohol. En dag, när Abdullah gick därifrån efter att ha straffats för det, så sa en av följeslagarna om honom "Må Allah förbanna honom! Titta hur ofta han tillkallas för detta!"

Profeten, frid vare med honom, tillrättavisade den följeslagaren, och sa: "Förbanna inte honom, för jag svär vid Gud, om du bara visste precis hur mycket han sannerligen älskar Gud och Hans sändebud." (Sahih Al-Bukhari)


Eller hur omtänksam han (frid vare med honom) var? Bara ett litet exempel:



Ärligt talat så finns det såååå mycket mer som vi kan skriva om profeten (frid vare med honom) men det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid och jag ville inte att svaret på det här skulle dröja mer. Dessutom är inlägget tillräckligt långt som det är, eller hur?! :) Men det är så pass viktigt att det är svårt att göra kort!


Men min fråga är dock till dig, och oss alla egentligen: hur kan vi älska honom eller anknyta till honom om vi inte känner honom? Och tar oss tid till att verkligen lära oss mer om honom, frid vare med honom?

Några förslag på vart man kan läsa mer:

• Boken "Muhammad as if You Can See Him", som finns att läsa online här:
  http://www.scribd.com/doc/19733236/Muhammad-as-if-You-Can-See-Him
  En hel del i det här inlägget är taget därifrån!


• En av många föreläsningar (dock på engelska): http://www.youtube.com/watch?v=8ExLx4_FZ8g

Jag kommer inshaAllah att uppdatera det här inlägget med mer förslag på BRA föreläsningar om profeten, frid vare med honom! :)